"Ella, wait!" hörde jag Chelseas' tjut. Det kom närmare och närmare, alltså sprang hon efter mig.

"Oh slow down for gods sake. You can't run forever," sa hon.

"Well neither can you so I'm gonna keep going for a while," svarade jag kort. Men jag stannade trots vad jag nyss sagt och vände mig om. "I mean, what did you expect? That I would say sorry for being sorry that my mom died?"

"No, I just expect you to forgive and forget. No I don't expect, I wish."
"Forgive I can do. I've done it lots of times before, actually, but forget? I don't think I will ever be able to, and trust me. I want to. But I will allways remeber in the back of my mind." Jag kollade på hennes reaktion, men hon hade ingen. Hon bara kollade på mig. "Do you have anything to say in defence?" frågade jag till slut.

"No. Because what you  said is true," sa hon med ett ärligt ansikte.

"You make being mad at you so damn hard, you know that?" frågade jag och sprang fram och kramade om henne. Våran vänskap var oförståelig, men det finns inget bättre än den.

"I missed you," sa hon när vi släppte taget, vilket fick mig att skratta till.

"For what, the past three hours I was alone at lunch?" sa jag. 

"No, for the last... day?" Vi kollade på varandra i en sekund innan vi började skratta.

"Well how about we ditch the rest of the lesson and go outside for a walk or something?" frågade hon när vi hade skrattat klart.

"That would be awsome! Though I have to be home at three o'clock."

"Why?" frågade hon och drog ut på ordet.

"Well I promised -now don't get mad all over again- Harry, that I would go to six flags with him and his new bandmembers." 

"Normally I would have screamed at you, but now I'm not ever going to take you for granted again, and so I'm simply going to say 'okey' and walk away now and enjoy the next-" hon kollade på klockan på hennes mobil, "two hours I get to spend with you." Hon tog sin ena arm runt mina axlar, och jag gjorde likadant, och vi gick ut från skolan precis när klockan ringde hem i alla fall. Vi började gå mot skogen och pratade om allt som hade hänt. Jag berättade inte om att jag och Harry nästan hade drunknat. Det som hon inte visste skulle inte skada henne. Vi kom fram till kanten av skogen och stannade.

"So... what do you wanna do?" frågade Chelsea och kollade först på skogen och sen på mig.

"Well go in the forest. Duh," sa jag och började gå in.

"I kind of guessed that already, but what do you wanna do in the forest?" 

"I dunno. Climb a tree and feel like a little child again?" förslog jag.

"Sounds nice," svarade Chelsea med ett leende. Vi började gå in mot skogen och när vi hade kommigt en bit så kom vi fram till ett stort, tjockt, långt träd. Den hade en massa grenar som var tillräckligt nära varandra för att man ska kunna komma upp, men tillräckligt långt borta från varandra att det skulle bli en utmaning. Jag och Chelsea kollade på varandra och sa i kör

"Challenge. Accepted." Vi sprang fram till trädet med en gång och började ta oss uppåt, gren efter gren. Efter att vi hade kommigt så högt vi vågade utan att riskera att grenarna skulle gå av, så stannade vi och satte oss på varsinn gren, som var ungerfär lika tjock som vissa träd var. Det här trädet var verkligen enormt. Jag lutade mig bakåt med ryggen mot stammen och kollade på utsikten. Om vi hade vågat klättra lite högra hade vi varigt ovanför alla trätoppar. Men det var vacker utsikt härifrån med, en massa grönt och långt till marken. Vi började prata om lite allt möjligt igen tills jag hörde min mobil ringa och nästan ramlade av grenen. Jag kollade på mobilen och såg Haryys namn på särmen. Jag svarade snabbt och lutade huvudet mot stammen så att jag fick nackstöd och kunde kolla upp på himlen mellan grenarna ovanför mig. 

"Hey," sa jag.

"Hey, umm... where are you?" frågade han oroligt.

"I'm in the woods... why?" 

"Well you were supposed to be home now," sa han lugnt och jag drog ner mobilen från örat och kollde på klockan. Den var redan kvart över tre.

"Oh shit, I'm sorry Harry , I'll be right there," sa jag innan jag la på (och glömde att säga hejdå,) och började klättra ner.

"Chels, I have to go, it's already quater past three," sa jag och satte ner min fot på grenen under mig. 

"Is it past three already?" frågade hon förvånat och började följa efter mig.

"Yup," sa jag frånvarande. "Time flies by when you're with your friends."
"Friends? More like sisters," sa hon innan vi fortsatte ner.

 

---

N del igen. Sorry att den är kort, men kommer det ut en varje dag så blir dom korta ;) Imorn ska jag till mormor och morfar, så då kommer nog delarna tt bli längre över helgen...

Efter att vi hade kommigt fram med båten och var klara på sjukhuset så gick vi hem. Det var ingen fara med varken Harry eller mig, vi skulle bara ta det lugnt ett tag och se till att vi var runt folk så att om något hände skulle någon kunna ringa ambulans. Jag hade lärt känna killarna lite bättre och nu när jag hade kommigt över att White Eskimo hade splittras, så var det lättare att komma över det och försöka komma överäns med dom för Harrys' skull. Sen hade jag planrat in att vi (jag, Harry och hans bandmedlemmar) skulle åka till six flags på fredag, direkt efter skolan idag alltså! Det ringde precis in från rasten, som jag hade spenderat själv i biblioteket på skolan. Jag orkade inte prata med Chelsea idag i alla fall. Jag visste att jag skulle behöva fixa det sen, men just idag orkade jag inte. Jag såg fram emot att skolan slutade, trots att jag skulle spendera resten av den med det nya bandet. Men som sagt så hade jag tänkt börja om och då skulle det inte hjälpa att vara sura på dem för något de inte kunnat göra något åt.

Jag reste mig upp och stoppade tillbaks boken som jag hade läst i och började långsamt dra mig mot dagens sista lektion. Jag gick in i klassrummet som jag har drama i och satte mig vid en stol i hörnet längst bak för att inte behöva prata och hållla på, när jag egentligen var riktigt trött på hela den här skolan. Jag tog fram mobilen och stoppade in hörlurarna tills Mrs. Brown kom in i klassrummet. 

"Todays asignment will be focus. I've alreday made lists of whos partner is who. So with your partner I want you to make up your own very special chracter, and have a conversation with your partner who is also some other chracter, and whoever loses the mind of the chracter and 'becomes' them selves again loses. Then its winner against winner until there are just two kids left and whoever wins there, will get a higher grade. Got it?" Alla nickade huvudena medans hon satte upp listan på vilka som var mot vilka. Det började med jag och Brittney, en annan hejarklacks tjej. Ganska blyg och rätt snäll. Jag kollade runt ,mig och hittade henne mitt i klassrummet. Hon såg mig och log innan hon kom började gå mot mig.

"So who is your chracter going to be?" frågade jag när hon kom fram.

"I don't know really.. Maybe some... homeless person who's amazing at making people feel sorry for him and give him money?"

Jag skrattade till lite innan jag svarade, "That sounds great! Well I'll be... I know! I'll be some really pathetic wizard who allways talks in quotes, that either make no sense or just aren't inspiring!" Nu var det hennes ur att skratta. Vi satte igång med uppgiften med en gång.

"You have money I want?" sa hon med en gullig, korkad gubbröst.

"If you can't make money of your own, you can't expect to have leftovers from other peoples sucess," svarade jag med extrema handrörelser.

"But maybe just littol?"

"You can either be everything or nothing."

"But I have nowhere to get everyting!?"

"The only time it's too late is when you're in your own grave."

"I not have grave."

"Then you can still make money, for it is never too late!"

"You have bread?" 

"Life is like a breadloaf. You must share it with others."  Jag såg på Brittney att hon höll på att skratta så jag skyndade mig att fortsätta. "Because if you don't share bread, no one will have the same bread as you and that is the most important lesson of life," sa jag och vred mitt huvud fram och tillbaka men höll mina ögon på Brittney. Och hon skrattade.

"Ha! I win!"

Resten av lektionen gick fort som tusan. Jag vann gång på gång, men jag tror att det bara var för att min karaltär var så... skum. Plus att jag var på ganska dåligt humör som gjorde det lättare att inte skratta och hålla fokus på att vara min karaktär. Jag vann gång på gång och fler och fler åkte ut och kollade på alla som vann gång på gång. Jag hade precis fått Jake att skratta. Jag antar att vi var kompisar igen. Vi hade aldrig varigt sorten som pratar mycket. Man bara vet om man är okej eller inte, och just nu var allt lungt mellan oss. 

"Well then! Miss Ella,  Miss Chelsea, lets see who gets a better grade!" Jag frös inombords. Chelsea. Jag skulle stå, framför hela klassen, och ha ett samtal med min bästa vän, som jag just nu var hur sur som helst på. Visst, jag skulle vara en annna karaktär, men hon skulle ändå hita ett sätt att få mig att läsa mellan raderna. Jag vände mig om och log kallt mot henne. Hon skulle vara en gammal rar men glömsk och knäpp tant.

"Oh hello, darling. Whats your name?" började hon.

"Names are just letters," sa jag med korsade armar.

"Oh come on, give it a second chance. Tell me your name."

"I believe in seccond chances, just not that everybody deserves them," sa jag kyligt men med uppspärrade ögon för att få det att verka mer som min karaktär.

"Well, honey, you don't have to believe in them for them to be true."

"You remind me of a shadow, my dear friend. A shadow of somebody I used to know."

"Well thats all up in your head because I'm not somebody you used to know."
"What might not cross the eye more often crosses the mind."

"You should have just let it be, now tell me yor name."
"You can't tell anyone what to do, who to be or what to feel. It's not your place."

"Your loss." Hon log åt mig och jag blev helt förbannad.

"I really, REALLY don't think so," sa jag och kollade på henne en sekund innan alla minnen kom till mig. Och jag sprang från klassrummet med tårar i ögonen.

 

---

Förlåt att jag inte la ut del igår, så jag gjorde en längre del ida ist.. Asså alla julkalendrar grejr kommer alltså inte vara långa, kanske en dag blir tre eller två delar?? Typ... men aa <3 här e den :P

Jag kollade ut genom bilfönstret och såg en båt. En medelstor segelbåt me två stora segel, och på ena stolpen fanns det en gammaldags repstege, som ledde till en utkiksplats.

"Umm... Harry what exactly are we doing here?" frågade jag misstänksamt med blicken på båten. 

"We're going for a ride on this sailboat," sa han och jag hörde nästan hans leende i hans röst.

"Yeah, but why?" Jag såg hans sårade ansikte och ångrade mig med en gång. "No I didn't mean it like that, it's just that... well you know... I'm not too fond of boats. They honestly scare the crap oout of me," sa jag med ett litet skratt.

"I know. I'm your best and boyfriend, remember? And we are here today becaue tonight when you go to bed you will no longer be afraid of them."

"Uh-huh," sa jag tveksamt och Harry öppnade dörren och väntade på att jag skulle gå ut. Jag reste mig upp och kollade bara på båten. Jag kände Harry's armar vira sig runt min midja.

"It's not that scary. It's just water," viskade han intill mitt öra. Jag vände mig om i hans famn och kollade på honom med en oroad blick.

"Yeah well then drowning really isn't anything to fret either, is it? Can't we just pleeeaase do something else? I'll pay for entrance to six flags? Besides who's gonna drive the boat. It's not like you know how, and most teenage boys don't go sailing on their free time."

"First of all, I will do everything and anything in my power for you not to drown. Secondly," han skrattade i några sekunder innan hans blick blev alvarlig och kollade ner på mig. "No. Thirdly, you know I'm afraid of rollercoasters." Jag skulle precis säga något när han höll för min mun och fortsatte. "And actually, I saved up money to pay for a crew to come along and sail the boat while we just enjoy the saltspray and sunlight on our bodies and then tell them to stop so we can jump into the water and go for a swim." Han tog bort handen från min mun. Jag övervägda vad jag sklle säga och mitt ansikte lyste upp med tanken.

"Fine. I'll go on the boat if you go on any rollercoaster I want you to. Deal or no deal?" Jag höll ut min hand och han stod och låstades tänka medans han kliade sig i huvudet, vilket fick mig att ge ifrån mig ett litet skratt.

"Deal," sa han och skakade om min hand. Jag hade ärligt talat inte trott att han skulle gå med på det och blev med en gång nervös inför båt åkturen. Harry märkte det med en gång och kollade in i mina ögon.

"Hey, don't be worried," sa han och lutade sig fram medans han kollade ner på mina läppar och upp på mina ögon igen. Jag lutade upp mitt huvud och log.

"Oh shut up and kiss me already." Han skrattade till och gav mig en snabb puss på munnen innan han la ena armen runt mina exlar och vände oss om så att vi kunde börja gå mot båten. Jag fick en nervös känsla i magen när vi gick upp på bryggan som ledde ut till en massa båtar. Vi gick fram till den som de andra killarna hade hoppat in i och en stor kraftig man tog emot Harry när han hoppade till den. Jag skulle precis hoppa på när Harry harklade sig och bad mannen gå iväg så att han kunde fånga mig istället. Jag rullade ögonen innan jag tog sats och hoppade på Harry så att han ramlade omkull med mig ovanpå honom. 

"Missed me?" frågade han med ett belåtet flin och böjde upp huvudet mot mitt och kysste mig. Plötsligt blev hela jag iskall och hoppade upp och märkte att hela jag var genömdränkt. Jag kollade snabbt runt och såg Lou stå någon meter bort från mig och Harry med en giganstisk skål gjord av metal. Som var tom. Och där jag och Harry var för någon seund sen var hela golvet blött, inklusive oss två. Jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera, jag kände ju knappt Lou. Harry däremot ställde sig långsamt upp och sa i en mörk röst:

"I will get revenge." Jag hann knappt låta orden sjunka in innan Harry sprang  mot Lou, som var lite snabbare på att inse att han skulle jagas ner och hade redan själv börjat springa. Han sprang förbi två vattenflaskor som stod på marken och när han sprang förbi dom böjde hann sig snabbt ner och tog tag i dom i farten. Han sprang snabbare och snabbare runt segelbåten och öppnade korkarna till flaskorna. Harry hade nästan kommigt ikapp när Lou kastade bort korkarna och börjage kasta vatten bakåt. Första gången kom vattnet på Harrys mage men nästa gång träffade han bättre. Lite för bra. Allt vatten kom på Harrys ansikte och jag antar att han hade haft ögonen öppna när han fick vattnet på sig för han stannade tvärt och började gå baklänges. Vattnet måste ha varigt iskallt för att få den effekten på honom. 

"Harry, stop!" skrek jag men det var försent. Han hade kommigt fram till staketet och krockade i den, tappade balansen och ramlade ner från kanten och in i vattnet. Jag sprang fram till stället han hade ramlat ner från medans jag skrek för full hals.

"Stop the boat! STOP THE BOAT! Harry fell off! Man overboard, stop the goddamn boat!" Jag kom äntligen fram till kanten och såg inte Harry någonstans. Jag började få panik på riktigt. Jag hatade visserligen att bada i djupt havsvatten men det här var värre. Jag slet av mig mina skor och min munkjacka (som ändå redan var blöt). Nu hade jag bara på mig mina jeans shorts och ett linne det fick vara nog. Jag stälde mig på räcket och dök så smidigt jag kunde in i det mörka havet. Jag stängde ögonen och kände vattnets kompakt dela sig vid mina fingertoppar som var i först. Vattnet var ganska kallt, men vattnet som Lou hade hällt över mig och Harry var kallare, så hansvattnet kändes ganska ljummet i jämförelse. Jag började sparka mig neråt och sträckte ut händerna för att känna efter om jag kunde känna honom. Det var ingen idé och jag hade inte så mycket tid kvar med syre i lungorma så jag öppnade mina ögon och kollade runt en gång. Till höger om mig fanns det en mörkare skepnad och jag började simma dit. När det var ungefär en meter kvar såg jag Harrys krulliga huvud, men syret började försvinna. Jag skulle inte orka upp med både mig och Harry utan att få slut på syre och drunkna själv. Så istället simmade jag mot ytan som inte var så långt bort trotts allt. Jag bröt vatenytan och tog några snabba andetag innan jag dök ner igen. Jag kollade inte ens om båten var kvar. Jag simmade ner dit jag trodde att jag minndes Harry och såg snart honom igen. Jag kom fram till honom och drog lite i hans arm. Han reagerade inte utan verkade vara medvetslös. Jag skulle behöva bära upp honom själv. Jag tog tag i hans tröja och började sparka mig uppåt. Jag hade inte kommigt långt när jag kände behovet av mera luft. Jag släppte Harry och simmade ner under honom och drog fort av han skorna och byxorna som båda var lätta att får av. De samlade upp för mycket vatten vilket tyngde ner oss. Jag simmade upp och tog fart med en arm och båda ben; den sista armen höll om Harry under hans armar. Jag hade kommigt ganska långt men min kropp skrek efter syre. Jag kunde se den ljusa vattenytan och tog några simmtag till. Om jag inte kom upp snart skulle Harry dö i vilket falls om helst. Jag tog ännu starkare simmtag. Kanterna av min syn började bli svart och det fanns inte en enda muskel i min kropp som inte arbetade trots syrebristen. Jag var kanske en halv meter från att nudda vattenytan när svarta kanterna runt min syn blev större och större och tillslut såg jag ingenting alls. Allting var mörkt och jag kände ingenting alls. Kawnske var det så här det skulle sluta. Men om jag skulle dö nu, skulle jag i alla fall dö tillsammamns med Harry. Och det var sista tanken i mitt huvud innan allting försvann. 

 

 

 

 

 

Jag vakande med ett ryck. Det första jag märkte var att jag hostade upp vatten. Mina ögon började fyllas med tårar och det gjorde ont i mina lungor. Jag stängde mina ögon och hostade ett tag till men inget vatten kom ut. Jag kände någon öppna min hand och något cylinderformat kallt i min handflata. Ett glas vatten. Jag förde det till munnen och drack fort upp halva, men mitt i så hostade jag till och den iskalla drycken spilldes ut på mina ben. Jag hörde ljudet av glaset rulla iväg någonstans bakom mig. Jag öppnade sakta mina ögon och det första jag såg var ett par grå-blåa ögon, Lou. Jag kollade runt lite och såg alla i One DIrection - förutom Harry. Då kom jag ihåg allting. Hur jag hade försökt rädda honom från att drunkna, och drunknade själ-

"Wait a minute, what... what happened?" frågade jag med en hes röst. 

"Well if you would have just waited a few minutes before you dove in after Harry you would have known that these guys," sa Lou och pekade med tummen bakom sig, på de två sjömännen som styrde båten," are supposed to save anyone who falls overboard. Then when you came up again to get air they tried to scream that they would go after him and you go up to the boat again."

"Wait, what? So they like.... screamed? I... I didn't hear a thing."

"Yes, they screamed. And then they saw you coming up again and you passed out and then they dove down to get you with a bunch of safety ropes and bags of air or something. So yeah, you almost died for no reason."

"Well Harry was about to die too b- Wait is Harry okey?" Jag hade inte ens tänkt på vart han var.

"Yeah, he's fine. Well I hade to give him the mouth to mouth method in order to survive, you should have been there, he was all 'gimme more, boobear, come ge-"

"That's not really what happened, now is it?" Jag vände mig om och såg Harry stå vid dörren som ledde ner till nedre däck. Jag sprang upp och fram till honom.

"Oh my god, I thought you were dead!"

"I probably would have been if it weren't for you" sa han och lutade sin panna mot min. 

"But why didn't you float? In all movies, all the people allways float when they drown, even when they're dead?" frågade jag på efterhand.

"Well when that guy," sa han och pekade på Lou, som satt och log oskyldigt mot oss,"pushed me overboard I-"

"I did not PUSH you!" utbrast han. "You were just really clumpsy and obviously just had to fall overboard when you got some normal WATER in your eyes. And that's your problem." 

"Whatever. So when I fell (slash) got pushed overboard the railing on the side of the boat knocked all air out of me and without any air in my lungs I kinda sunk... As you might have noticed. And there was no mouth to mouth method, the guys who saved me- us, thy guys who saved US did something when they like... Pushed my chest down to the beat of my heart... I think."

"Aren't you supposed to go to the hospital or something then?"

"Well I would much rather spend the rest of the day here."

"But what if there's something wrong with your heart and suddenly you just drop dead? I don't want to loose you!"

"Take it easy, the sailors called the hospital and they said that if I didn't feel anything, I was darn lucky and just fine. You on the other hand, you breathed in water. Not much but enough for them to want to check it up. We're actually on our way to the hopital, but decided to go by boat while we still have it."
"I'm fine, I coughed all the water up anyways so we can spend the rest of the day on the bo-" Jag stannade mitt i meningen. Harry märkte det och ett nöjt flin spred sig långsamt över hans ansikte.

"What were you about to say?"
"Oh don't mind me, I'm probably just being weird after breathing water, you know?"

"No, you were about to say you WANTED to stay on the boat." Jag öppnade och stängde min mun ett antal gånger men kom inte på något att säga. Harry insåg att han hade fått min rädsla för båtar att försvinna och sprang bort till de andra killarna och de gjorde en massa high-fives. Jag rullade ögonen och kom på en idé. Jag började smyga mig bort till där Harry stod och tog fram min vattenflaska. Jag stog nu precis bakom Harry och petade honom på axeln. Han vände sig om och jag hälde ut allt vatten på hans huvud. Han hoppade till och ramlade in i Liam, som då också fick vatten över hela han och jag imiterade ett ondskefullt skratt. Harry började resa sig igen och jag sprang iväg och tog i farten med mig en till vattenflaska, precis som Lou hade gjort men jag sprang istället bort till stolpen med repstegen och började snabbt klättra uppåt.

"That's a dead end, love," hörde jag Harry säga i en tillgjord röst som fick mig att skratta. Jag tappade taget om repet med min hand och kände hur jag började rammla neråt. Jag hade inte kommigt så långt upp än men trägolvet var hårt och kompakten skulle göra ont. Jag trodde precis att jag skulle dö (igen) när jag istället fångades upp av Harrys stadiga armar. Jag kollade upp i hans ansikte och log.

"Thanks... now we're even." Vi skrattade lite båda två. Harry's leende på läpparna försvann, men leendet i hans ögon var kvar när han sa "I'm in love with you." Jag hade aldrig trott att det fanns en skillnad mellan 'I love you' och 'I'm in love with you'. Men när Harry sa det var det självklart. Han var min och jag var hans och ingen kunde nåonsin ändra det. Någonsin. Jag skulle precis säga någonting när hans läppar tryckets mot mina och stoppade fler ord från att komma ut. Istället flög känslor mellan våra läppar. Harry började gå med mig i hans famn och plötsligt kände jag känslan av att falla. Sen hörde jag ett plask innan jag själv kom under vattnet. Jag släppte taget om Harry och simmade upp till ytan, där Harry redan väntade.

"Really, Harry? Really?" frågade jag honom innan jag tog ett litet simtag sp att jag var alldeles framför honom och kysste honom rakt på munnen. 

 

---

ÄÄÄÄÄÄÄÄÄNTLIGGGGEEEEEEN har jag lagt ut ny del. Jag vet att jag har tagit typ flera veckor på mig och jag känner mig verkligen hemsk. Men här är den! sen har jag bara tvp saker att säga:

1, Jag vet att det inte är så himla realistiskt med att inte åka till sjukhuset på direkten och allt såt dära, men aa nu är det som det är ;)

2, Så jag funderar nu på att skriva några kapitel till och sen hoppa fram tills antingen några dagar innan Harry blir ihop med Caroline Flack, eller tills typ idag.. Vad tycks? Eller ska jag skriva klart nivellen i nu-tid? skriv vad ni tycker, är hlt lost själv :/

 

 

P-s tänkte göra som en efterbliven julkalender, och skriva en del (kankske kort men iaf en del) varje dag tills antingen jul eller nyår ;)

 

 

Aja, tack alla läsare, älskar er!! <3 :*

http://onedfanfic.webblogg.se/


Kolla in den här bloggen!! nu vet jag inte hur länkarna kommer funka och så men om det blir en bild, tryck på den, om det blir en blå länkgrej, tryck på den och om det bara blir vanlig text... typ kopiera och klistra in... åååh guuud jag måste lära mig mera om tekniken på blogg.se... XD Men aa kolla in bloggen, den är grym!!