Imorgon så skulle Harry iväg till sin audition, och jag hade fått följa med. Det var inte så långt så jag och Harry skulle ta en promenad dit medans hans  föräldrar åkte bil. Just nu satt vi uppe på mitt rum och bara pratade. Jag låg med mitt huvud på Harrys bröst och han lekte med mitt hår. 

"I know I've said this like a thousand times, but I'm gonna' miss you so god damn much." Jag satte mig upp igen och kollade in i hans ögon."You know that I mean it, right?"

"Of corse. But you don't know that I'm going to get through." Han kollade på mig med stora, ärliga ögon några sekunder innan han vände blicken mot taket.

"Oh come on, give me a break! Of course you're going to get to bootcamp! Probably win the whole thing too, so dont tell me you wont get through." När han inte sa någonting valde jag att styra smatalet åt ett annat håll. "Well what song are you going to sing?"

"I was thinking about 'Isn't She Lovely,'" sa han och kollade upp i taket i sökan efter inspiration till en annan låt. 

"Practice. To me. Now."

"Well are you-"

"Just sing Harry." Jag kollade på honom i någon sekund innan han kollade på väggen mittemot honom och började sjunga låten. Han sjöng lika bra som vanligt och jag visste att han skulle komma långt. När han var klar kollade han på mig förväntansfullt.

"If you don't get how good you are, then you're stupid. But when you're on the stage they will want somebody who seems profesionall, so just... just know that you are an amazing singer, okey?" Han kollade på mig ett tag.

"I am an amazing singer and you're not." Han kollade busigt på mig innan han sprang ut ur mitt rum. Jag var fortafarande förvånad men jag hämtade mig snabbt och sprang efter honom till hallen, då han bara kastade av sig strumporna och sprang ut genom dörren. Jag gjorde likadant och följde efter honom till gräsmattan där jag kom ikapp och tog tag i honom. Jag vände honom så att han stod vänd mot mig och skulle precis säga någonting förolämpande till honom när han la en arm runt min midja och drog mig närmre. Han kollade ner på mina läppar och bet sina egna innan han grepppade mitt ansikte och lutade sig fram i början av en kyss. Jag ställde mig på tå för att nå bättre och drog min händer genom hans trassliga lockar som virade sig runt mina fingrar. 

"I love you," mumlade jag in i hans mun och han log mod mina läppar.

"I love you too." Ett hemskt högt ljud kom bakifrån min rygg och jag hoppade till och vände mig snabbt om till synen av mamma som vinkade inifrån bilen vars tuta hon precis satt igång. Hon hade en busig glimt i ögat och jag var tvungen att få Harry att gå därifrån innan hon skulle skämma ut mig totalt.

"Sorry, curlyhead. You gotta go, the master of this kingdom has arrived! You cannot stay here, it is no safe!" halvropade jag i en över-dramatisk röst. 

"I shall leave this kingdom before this lovely damsel in distress gets into a heap of trouble!" sa han i en liknande röst och jag puttade bort honom.

"Oh, shut up. You're the one who's going to be by yourself the next few weeks."
"Which is why you will be the damsel in distress, because I can't save you while I'm shut out from the rest of the world."

"Whatever. I'll let you have his one, but only because I have so many other things that I'd rather do with you." Mitt i meningen började jag flina, och grimasen spred sig till Harry. 

"Hey, honey, can you help me carry all this food inside the house?" trängde mammas gnälliga röst igenom min speciella stund med Harry.

"Reality's calling. And it sucks," sa jag innan jag började gå till bilen för att hjälpa mamma med matkassarna. "See ya' tommorow!" lade jag till innan jag tog tag i två påsar och började gå in till köket. Någon minut senare var all mat där den skulle vara och jag gick upp till mitt rum. Jag satte mig på sängen och tog upp mobilen. Jag hade två nya sms, och båda var från Harry. På det första stog det 'Miss you like crazy already' och det andra var 'come to my house tommorow? Like when you wake up?' Jag svarade med 'sure thing <3 Miss you tooooo ;)' innan jag dagdrömde bort resten av dagen. Jag ville verligen att Harry skulle åka, men jag skulle sakna honom så sjukt mycket. Och jag var säker på att vi inte skulle, typ glida isär, men att prata i telefon är mycket mindre än att träffa en person på riktigt. Så när mamma ropade ner mig till kvällsmacka så hade jag redan tappat bort mig i en del ledsna tankar, och allihop handlade om att inte träffa Harry på länge.

 

---

Sorry för en kort del! :( Men jag har inte hittat tid alls, så ni får nöja er med det tills nästa del kommer. Ska försöka skriva på söndag, då har jag inget planerat i alla fall <3