Jag kom in i Mr. Williams klassrum fem minuter försent, och det blev ju självklart hemringning. Själv fattade jag inte hur tråkigt det måste vara att lära ut historia. Dt var ganska meningslöst att lära sig det också, men det var ingen mening med att säga det till alla vuxna. 

"Sorry I'm late. The bus wasn't on time." Jag gick och satte mig vid Chelsea som var den enda jag egentligen kände i den här lektionen.

"That is an overused exscuse, Ella," påstod Mr. Willam. Det var sant, men den var faktiskt sen den  här gången.

"But it's not my fault that most busses are late," påstod jag. 

"I would like to hear the true story of why you came in five minutes late, miss." Han skulle inte ge sig, det såg man på hans kroppspråk och jag årkade inte med alla vuxna som aldrig trodde en.

"Fine, let's hear a uniqe story, shall we?" frågade jag med en aningen dramatisk ton i rösten. Sen fortsatte jag

"Well firstly I got picked up by a spaceship full of aliens, who took me to the magical land of mustaches. It happened right after breakfeast actually, and then there was this big bear that wanted to kill the nice and fair king, the biggest mustache on that planet. So they gave me a pink laser sword, like thw ones from Star Wars and they made me kill the bear. When I had destryed the evil spirit in the bear it transformed into a cute bunny (with a little mustache) and it became a legal citizen in the kingdom of mystaches. Then there was a double rainbow and they let me down on earth again. So sorry if I was five minutes late, just had to save he mustache world before I could do anything else." Jag hörde några i klassen fnittra till lite, och någon längst bak brast ut i gapskratt. Jag kollade på Mr. Williams som såg ut att försöka inte skratta till och lyckades inte se arg ut.

"Go down to the principals office. Now." Även om han tyckte om min historia 'kallade rollen som lärare' för mycket och jag var ju tvungen att få en bestraffning. Såklart. 

"Whatever. I'll just call the mustache king and let hom deal with this later," sa jag innan jag gick ut ur klassrummet och tog höger, som ledde till rektorns kontor. Det här bådade inte gott. 

Precis när jag gick runt hörnet kom Harry fram. 

Han kramade om mig "Hey, girlfriend," viskade han i mitt öra. 

Jag tog ett steg bakåt och kollade in i hans underbara, gröna ögon. "I love hearing you say that."

Han gav mig ett leende innan han sa "Gotta get to class, sorry!" och skyndade iväg igen. 

Väl framme vid kontoret så satte jag mig i soffan efter att ha knackat på dörren. Hon var känd för att inte svara på dörren snabbt. Jag tog upp mobilen och kollade igenom dom två sms jag hade fått. Det en a var från mamma (som vanligt) och hon skrev bara att hon skulle komma hem sent ikväll. Det andra var från Emelie där hon skrev att hon inte ville bråka längre. Själv tyckte jag inte att bråket hade vaigt särskilt allvarligt, men man får ju ha olika åsikter. Och det såg Emelie till att ha hela tiden. 

Jag skulle precis sätta i hörurarna till mobilen när dörren öppnades, och eftersom att jag inte var med på det hoppade jag till lite grann.

"Oh, sorry dear, I didn't mean to startle you!" sa Mrs. Smith. Hon verkade snäll, men det var bara ytan. 

"It's fine."

"So what did you want?" frågade hon.

"I was sent here by Mr. Williams because i was five minutes late and since he didnt belive the bus was late, i had to give hom an uniqe exscuse. It was pretty amusing, really," sa jag medans hon studerade mitt ansikte efter några tecken som sa att jag ljög. Vilket jag inte gjorde. 

"Alright then. I'll mail your mother and that is that." Hon viftade med händerna mot korridoren i tecken på att hon ville att jag skulle dra därifrån, vilket jag med nöje gjorde. Mamma skulle flippa ur och pappa skulle antagligen inte ens märka det eftersom att han var på resa med jobbet hela tiden. 

 

---

Sorry att det blev ett kort kapitel, men jag måste lägga mig, har varit trött pga. sömnbrist hela veckan :( 

Men jag LOVAR att skriva en ny del imorn, eller en fortsättning på den. Gonatt alla underbara läsare!!!

Ännu en gång: sorry för tråkigt, kort kapitel... men jag ha allt planerat! <3