När jag vaknade morgonen därpå så sken några solstrålar in genom de små hålen i rullgardinen. Jag skulle ha fixat det problemet för länge sen, men det hände aldrig och nu var det nästan bortglömt. Jag låg kvar i sängen ett tag till innan jag långsamt satte mig upp och sen ställde mig på på det kalla trägolvet. Jag kollade på klockan och bestämde mig för att jag skulle hinna ta en snabbdusch och hoppade därför in i den efter att ha satt upp håret i en bulle längst upp på huvudet så att det slapp bli genomblött.

När jag klev ur sprang jag in till mitt rum igen, med en handuk runt min kropp. Jag tog på mig ett par svarta jeans och en grön munkjacka eftersom att det tydligen skulle bli regningt idag.  När jag sprang nerför trappan  var köket tomt, eftersom att mamma jobbade nattpass just nu och skulle inte komma hem förrän om några timmar. Jag fixade en omelett och delade den på mitten. När jag hade lagt ner halvorna på varsin tallrik så ropade jag på min brorsa.

"Frukosten är klar!" När han inte kom ner och jag inte hörde ett enda ljud från övervåningen rusade jag upp. Jag hade fullt upp med saker att göra redan innan jag behövde väcka min brorsa, som tog evigheter på sig att vakna. 

"Hörru, Mike, du måste vakna! Skolbussen åker om en halvtimme och du är fortfarande kvar i sängen!" sa jag och skakade lätt till honom.

"Okej! Jag kliver upp!" Han var sann till sitt ord och stod nu på golvet i pyjamas och bara kollade på mig. "Har du lust att flytta på dig?" frågade han ironiskt och gick ut genom dörren när jag hade ställt mig åt sidan. Någonting irriterade honom.

Min mobil vibrerade i fickan och jag blev aningens besviken när det var 'mamma' som lös upp på skärmen. I sms:et stod något om hur mycket hon saknade mig och att hon letade efter bättre jobbtider och en massa sådant. Sådant som  hon brukade säga.

 

Jag klev ut ur bussen efter Chelsea och en fräsch vindpust blåse mig i ansiktet och jag tog några andetag i den friska luften. Den verkade helt himmelsk efter bussens kvävda lukt och det lilla syre som var kvar var bara illaluktande. Jag väcktes ur mina tankar av att Harry ropade på mig och kom springandes mot mig. 

"Hey. So whats up?" Jag visste fortfarande inte vad som skulle hände efter förra kvällen. Jag var förvirrad och det var antagligen Harry med.

Han satte händerna på sina knän och tog några andfådda andetag innan han pustade fram "We need to talk. After school. My place." 

"Sure. Is your mom gonna' be home?" Jag gillade Harrys mamma, men om vi skulle prata om.. sådana saker så skulle det kännas lättare om man slapp vara försiktig i vad man sa. 

"'Course not. Guess why I picked my house," sa han innan han började gå tillbaks till skolhuset. Jag sprang efter och tog tag i hans hand för att sakta ner honom.

"Well can I at least get a 'good-morning-hug'?" frågade jag och ett busigt leende spred sig sakta på hans läppar. Han omfamnade mig och jag la mina armar runt hans hals. Han drog sig lite bakåt så att han kunde kolla in i mina ögon. Han lutade sig fram och jag kände hans andedräkt på min överläpp. Sen lyfte han upp mig och jag hamnade över hans axel. Han höll i mina ben och jag började sprattla med armar och ben, men hans tag om mina ben hårdnade bara och jag började banka lite löst på hans rygg. När det inte heller gav någon reaktion så gav jag upp och mitt ansikte hängde lite löst vid mitten av hans rygg. 

Jag suckade djupt. "Why me?" sa jag dramatiskt och suckade ännu en gång.

Jag kände hur hans överkropp började skaka en del när han skrattade och började gå in i skolan. Jag hade ingen aning om vart han förde mig, men jag slår vad om att alla stirrade. 

"Put that girl down!" kom Mrs. Browns gälla röst och jag var tacksam över att han i alla fall hade lett mig till rätt klassrum.

"Yeah. Put me down," höll jag med samtidigt som jag fick komma ner på marken igen. "And dont forget that you're a moron!" ropade jag till honom innan jag spurtade in i klassrummet och satte mig i stolen innan han fick tag i mig igen.

"Ella! That's not vey nice! Say that you're sorry." Mrs. Brown höll alltid på och överdrev med såna småsaker och (ja, för att retas,) så sa jag 

"That you're sorry."

"Do you want to go to the principals office, Miss?" 

"I'd rather not," sa jag och hennes min surnade till.

"Are you trying to smart me out or make fun of me?" frågade hon i ett gällt rop.

"Not intentionally." När Mrs. Brown fortfarande inte sa något utan bara surade så gav jag upp. Det var trots allt hon som skulle ge mig betyg i Engelska. "Fine, I'm sorry abou what I said to you," sa jag riktat mot Harry men menat för Mrs.Brown att höra. "What now?" sa jag och höjde ögonbrynen när hon fortfarande inte sa något. 

"The point of this is that you're supposed to mean it," sa hon och Harry började flina åt mig, vilket inte Mrs. Brown såg eftersom att hon fortfarande inte var nöjd med min förlåtelse. Jag höll inne både mitt rull med ögonen och den djupa sucken som jag så gärna ville släppa ut.

Jag vände mig till Harry. "I'm very sorry and I didn't mean what i said before. About you being a moron." Mrs. Brown var tydligen fortfarande inte nöjd så jag la snabbt till "You're not a moron."

Mrs. Brown kollade på mig någon sekund till innan hon vände sig till resten av klassen som säkert skulle berätta om hela historien på facebook senare eller något. 

"And let the class begin!" sa hon medans jag klappade stolen jämte mig i tecken på att jag ville att Harry skulle sätta sig där. Vilket han gjorde med ett riktigt leende och viskade 'moron' intill mitt öra.

 

Jag slog mig ner i fåtöljen mittemot soffan som Harry satt i. Vi hade precis kommit fram till hans hus efter att skoldagen var över. Vi satt tysta en liten stund innan han sa

"About last night, I'm confused."

"That makes two," sa jag, vilket kanske inte hjälpte, men i alla fall.

"So... what do you want this all to mean?" frågade han försiktigt och kollade på mig.

"I don't know," ljög jag. Jag visste precis vad jag ville. Jag ville att jag skulle kunna kalla Harry för min, jag ville att han skulle vilja det, jag ville att Lissie sulle dö, jag ville att allt som var så lätt att tänka inte skulle vara så svårt att säga. Men helst ville jag kyssa honom, just nu.

"What do you want me to want this to mean?" frågade jag när jag inte kom på något bättre.

"Can you come over here?" frågade han och pekade på sätet jämte honom i soffan. Jag lyfte mig upp ur fåtöljen och gick bort till soffan innan jag sjönk ihop i de mjuka soffkuddarna. Harry la en arm runt mina axlar och jag lutade mitt huvud mot hans axel.

Sedan fortsatte han med "I want you to... love me I guess." Helt plötsligt blev jag riktigt frustrerad.

"So you havn't noticed how I smile everytime I see you, or how jelous I get whenever any other girl even looks at you with the desire I'm feeling? Or how my mood gets a thousand times better whenever you're around or how I just, allways, whenever you come around, try to at least look presentable? Because if you haven't, then you're either blind or just plain stupid."

Han kollade på mig lite innan han började le som den idiot jag precis föreslog att han var.

"So you... like me?" frågade han. 

"No, I just happened to kiss you back with all passion I had last night." Jag spärrade upp min ögon i ironi men han skrattade inte som han brukade göra när jag var ironisk. Han kollade på mina ögon, men det kändes som om han såg igenom mig. Jag kollad ner på hans läppar, som verkade riktigt röda och mjuka. 

Han började luta sig fram och när det var en liten bit kvar orkade jag inte med det långsamma tempot. Jag kastade mig på honom och var mer än tacksam att hans mamma inte var hemma. Jag hade lyckats knocka ner honom och låg nu ovanpå honom i soffan medans hans händer sökte sig upp till mitt ansikte som hade blivit varmt på grund av min skyhöga puls. Han satte sig upp igen, och eftersom att jag inte var redo på det ramlade jag ner på rygg och mina armar runt Harry tvingade ner honom efter mig. När han började kyssa resten av mitt ansikte fick jag chansen att säga

"Harry, can we just sort our relationship out first." Min röst kom ut lite skakigt, påverkad av kyssen.

"We are" sa han och jag kände hur hans läppar började le mot min högra kind. 

"So does that mean..."

"That if you want to, we are now officially in a girlfriend/boyfriend relationship." Harrys röst var också lite skakig och jag var glad att det inte bara var jag som var påverkad av våra kyssar.

"Well that settles it," viskade jag i en nyvaken röst. Han stönade, ett mörkt ljud från inuti hans bröstkorg och jag log inuti. 

Jag hörde hur ett ljud som när man låser upp en dörr som kom från hallen. Dörren öppnades och Annes röst for in i vardags rummet.

"Is anyone home?!" 

Harry hoppade upp i sittande ställning som om han hade blivit bränd och jag sprang tyst över till fåtöljen och hann dra fingrarna genom mitt hår några gånger innan Anne kom in. 

"Hey, how was your day honey? Oh, hi there, Ella! Nice seeing you again." Jag log och hälsade innan Harry beskrev sin dag lite kortfattat. Han ursäktade oss upp till hans rum och när vi kom upp så vågade vi inte göra något liknande det vi gjorde innan Anne kom hem eftersom att hon var här nu. Vi pratade ett tag, om allt och inget och jag berättade om att min brorsa verkade vara lite nere på senaste tiden. Det var skönt att få prata ut om det och efter ungefär en timma var jag på väg hem igen.

 

Jag kom in genom ytterdörren och välkomnades av ljudet av TV:n. Mike satt i soffan och jag satte mig ner med en duns jämte honom. 

"Så vart har du gjort idag då?" frågade han med ett glatt ansiktsuttryck. 

"Inte så mycket, jag var hos Harry ett tag," förklarade jag och rodnade lite när jag tänkte på vad vi hade gjort innan Anne kom in. Men lyckligtvis så märkte han inte det och jag passade på att ställa samma fråga till honom.

"Jag redade ut några saker..." sa han frånvarande.

"Vilka slags saker?" frågade jag och armbågade honom lekfullt i sidan medans jag vickade med ögonbrynen.

"Om du inte frågar om mitt kärleksliv frågar inte jag om ditt, okej?" sa han.

"Deal." Jag ville egentligen veta vad det var, men han hade en poäng. Om han skulle vara ärlig mot mig skulle jag vara tvungen att var ärlig mot honom. Och i nuläget var inte det en så bra idé.