Resten av skoldagen flög iväg, och den var helt Lissie-fri. 

"No, I'm sorry Emelie, but I can't come to get you ready for your date!" ropade jag i telefonen som just nu var kopplad till Emelies. Jag hoppade på bussen som åkte till Jakes hus där han redan satt och flyttade in ett säte när han såg mig. Jag ick fram och satte mig ner medans jag fick en utskällning om att inte lova saker man inte kan hålla från Emelies röst som kom ut ur elefonens högtalare.

"I gotta hang up now, see ya tommorow," ropade jag fort och la på innan hon hann säga någonting mer.

"Your mom?" Jake gestade mot mobilen som jag stoppade ner i min skolväska. 

Jag skrattade till. "No, Emelie. Though I understand that you might think that," sa jag och gav honom en lekfull men förstående blick.

Han kollade på mig mistänkt innan han svalde sanningen och sa "Oh. Right."

"So how long does the bus-ride to your house take?" frågade jag. Jag brukade gå till hans hus när vi skulle öve med bandet och distansen mellan våra hus var kortare än från skolan och till hans hus.

"Usually about twenty minutes," svarade han och vi blev tysta ett tag innan jag sa "So about, you know, after I ran into you when I rushed out from the girls toilets... I think we should.. Keep our relationship on a friendly level."

Jag tyckte att ett ansiktsuttryck hamnade på Jakes ansikte men det försvann innan jag hann lista ut vad han egentligen tyckte om det.

"I agree, I mean, it would be..." började han men kom inte på slutet på meningen och tystnaden mellan oss verkade öronbedövande, fast att resten av bussen var stökigare än vanligt.

"So have you practiced anything new on your drums? Or started a new song? No offence, but I'm getting tired of the old ones, we play them all the time," frågade jag Jake, som också skrev låtarna. 

"I've started a new song, but I figured you might want to help me finish it because I'm just stuck," sa han och jag nickade ett 'ja'.

"Cool." Resten av bussturen ble tyst och kanske aningens pinsam. 

Väl framme hoppade vi ut ur bussen och börjde gå den lilla biten som var kvar till Jakes hus. När vi hade kommit in genom ytterdörrarna tog vi av oss skorna och ytterkläderna.

"Hello! Is anybody home?!" ropade Jake ut i det stora huset, men vi fick inget svar vilket signalerde på att vi var själva i huset. Just nu hade jag mycket hällre slappnat av i Harrys hus men han jobbade på bakeriet idag och slutade strax innan vi skulle börja öva.

Jake ledde vägen till soffan och vi slog jag slog mig ner vid andra armstödet och drog upp knäna till min haka. "Soooo..." Jake drog en hand genom sitt hår och gav mig tecken som visade att han ville att jag skulle börja prata.

Jag suckade djupt. "Well shortly me and Harry are best friends, though you already know that and ever since last summer I've... Gotten feelings for him that are way over the friendly level, and I just don't want to loose our friendship and destroy it by.. I don't know, akward sliences and such? And well sometimes I just can't keep my emotions in and I'm just so, very confused about what to do."  Jag berättade om resten av vad som hade hänt, om hur ingen verkade tycka att vi någonsin skulle kunna bli ett par, ja om allt kort sagt. Desto längre in i förklarandet så började Jake rynka pannan, och vecken blev djupare desto längre jag kom.

"And that is why I'm just... upset at times,"avslutade jag med. "If you didn't want to hear me out all you had to do was tell me," sa jag när han inte verkade bli gladare fast att jag var klar. 

Jake kollade på mig ett tag. Sedan sa han "No, I did want to hear you out. It's just that your problems arent what I hop-thought it would be."

"Oh. Well it's just really annoying when the person you love has no idea about it, isn't it?" Jag kollade på honom och hoppades att han skulle skaka av sin sura min, men den blev bara ännu mer komplicerad.

"Yeah, sure." Hans min blev mörkare, han verkade riktigt arg idag. Som jag då. 

Resten av tiden vi var hos Jake lärde han mig att spela på hans X-Box. Han hittade inte låten han hade skrvit ner och orkade ändå inte skriva klart den nu, eller det är vad han sa i alla fall. 

"Hell YES!" skrek jag och hoppade upp från soffan i Jakes rum när jag körde förbi honom i mål och kom på första plats. När Jake försökte se sur ut så förstod jag att det var någonting på tok.

"What are you smiling abo- NO! It's not any fun if you let me win! Moron..." muttrade jag och Jake började skratta.

Helt plötsligt blev jag frusterad. "What could ever be funny enough to make Jake laugh?" undrade jag högt, och han vek sig på mitten och skrattade bara ännu mer. Jag började småfnittra lite och efter några sekunder var jag på golvet och försökte få lite syre mellan skratten, vilket var lättare sagt än gjort. Så ja, jag skrattade åt ingenting och vet du vad? Jag har inte skrattat så mycket på länge, så det kändes bra. 

Jake hade lugnat ner sig tillräckligt för att klämma ut orden "Your face! Oh my god you didn't understand I let you win?!" och sen böjade han gapskratta igen.

Dörrklockan ringde och Jake reste sig för att gå ner och öppna dörren medans jag la ner min kontroll på soffbordet innan jag skyndade efter honom.

"Hey man!" Jakes röst for från hallen och in i vardagsrummet där som jag just sprang genom. Väl framme vid dörren såg jag Harrys ansikte som bröt ut i ett leende när ha såg mig. Åh, gud hans leende. Jag log tillbaks och gav honom edan en skum min och han började småskratta lite.

"Stop giggling." Jag ville egentligen inte att han skulle sluta men det vågade jag inte säga.

"Men don't giggle, we chuckle," sa Harry och jag började själv småfnittra.

"Another way to prove your manhood, Harry? Really?" Han var så gullig när han höll på sådär och jag kunde inte stoppa orden från att komma ut.

"She´s right, you dork," flinade jake åt Harry och på mindre än en sekund så hade Harry hoppat på hoom och de började bråka, fast på skoj såklart.

"I surrender! Give me a break already!" brast Jake ut efter någon minut. "You're not a dork!" Jag tyckte mig höra att han la till något annat ord, som  ungefär "moron" som jag sa till honom tidgare, men det gjorde lyckligtvis inte Harry.

Vi fortsatte spela X-Box och nu när Harry var här så gjorde Jake sitt bästa och jag stod kvar changslös och kunde inte ens hoppas på att komma på andra plats. Killar. Var medveten om att jag mentalt rullade ögonen när jag tänkte det. 

Efter ett tag var alla i bandet här och vi började öva uan den lilla publiken. Resten av bandet består egentligen bara av gitarristen Oliver och pianoisten Mark. Själv spelade jag också gittarr fast hela tiden andra ackord och ljuden blev faktiskt ganska bra när vi höll på så. När vi var halvvägs igenom andra låten så kom Chelsea och ursäktade att hon var sen. Och ännu tio minuter efter det så kom Lissie och det enda hon sa som ursäkt var 'fashionably late'.  Jag pratade lite med Chelsea medans Lissie stog och pratade med killarna. Jag kollade bort mot Harry och såg att han redan kollade åt mitt håll, men vände blicken när han märkte det. Och jag blev helt varm inuti. Helt plötsligt så hörde man hur Lissie ropade gällt "But you said you were going to teach me to play the guitar!" och känslan försvann på direkten.

"Well... wait, no I did't!" sa Harry. "I don't even know how to." Jag förökte hålla skratten inne men det gick bara inte. Lissie gav mig en blick och jag brast ut i skratt. Vilket gav mig ännu fler arga blickar, och alla från Lissie.

När jag väl var på väg hem så hade Harry sagt att han kunde följa med mig på hemvägen som vi gick, eftersom att det började bli mörkt ute. Det började regna när vi hade kommigt några meter bort från Jakes hus. När vi hade kommit en bit på vägen så sa Harry, helt ur det blå

"I'm going to audition for X-Factor. Next week." Först blev jag helt stum. Han är ju bra på att sjunga, men det här hade aldrig varigt aktuellt för honom. Jag hade föreslagit det en del gånger, men det hade alltid blivit nej.

"Really? What made you change your mind?" frågade jag lättsamt.

Harry var tyst en stund, som om han undrade ifall han skulle berätta eller inte. "I'm not going to, like, kill you or something," la jag till när han fortfarande inte hade sagt något.

"Well Lissie told me I should, and she thinks I have a good voice and I told her I would to make up for not being able to teach her to play the guitar," sa han snabbt och det tog någon sekund innan jag fattade vad han sa. Och när jag väl gjorde det blev jag förbannad. Riktigt, riktigt förbannad.

"So what you're telling me, is that you listen more to a girl that hasn't noticed you before school started this summer again, than me, your best friend that has allways, ever since I first saw you liked you and became best friends with you at once and hasn't had a single fight with you? Like, ever." När orden kom ut märkte jag hur korkad jag lät. Jag borde ju vara glad att han äntligen gjorde det jag hade sagt t honom hela tiden, men jag kunde inte komma förbi faktumet att Lissie av alla människor skulle ha fått honom att ta det beslutet. Det gjorde ont, att hennes åsikt tydligen vägde mer än min, trots att jag hade stöttat honom hela hans liv och bara.. vart hans bästa vän över huvud taget.  

När han inte svarade utan bara kollade ner i marken så började jag gå snabbare, jag orkade bara inte med det här längre. Jag ville dö, eller stänga in mig på mitt rum resten av mitt liv och bara låta pizzabudet komma in. 

Jag kände hur något tog tag i min handled och jag vände mig. Och där stod Harry. Såklart.

"Ella, just listen to me, I had second thoughts about since you said tha-" Jag avbröt honom med att skrika

"Well Lissies opinoion is obviously he one that mattered the most in the end, isn't it?! And you know what? Go have fun at X-Factor,  I dare you to go and leave me by myself as the greatest birthday present ever! Because you stink and, I can't stand even looking at you and if I had the chance I woul-" Jag hann aldrig berätta vad jag skulle göra innan Harry släppte taget. Jag tänkte att det var tecknet på att han ville att jag skulle gå och det tänkte jag göra. Men istället för att låta mig gå så tog sina armar och tog tag i mina axlar samtidigt som han kollade mig i ögonen.

Han slickade sig om läppara och ja stod som förstelnad. "I could try to explain, but the short explanation would just have to be... I love you. Like more than a friend" sa han och fjärilarna började flyga runt i magen. han kollade in i mina uppspärrade, gröna ögon. Sen kom hans ansikte snabbt närmare och hans läppar pressades mot mina. Regnet öste ner nu och jag trasslade in mina händer i hans blöta, lockiga och helt underbara hår  och tryckte honom  mot mig. Han kysste mig hungrigt, passionerat och jag älskade känslan av hans mun pressad mot  min. Hans tunga gled lättsamt över min underläpp och jag öppnade mina läppar och gav honom tillåtelse in. Vi började gå mot skogen, och jag såg inte vart ja gick, för jag var för fokuserad på hur det här var exakt vad jag alltid velat skulle hända. Jag kände hur ett träd pressades mot min rygg medans Harry fortsatte att vilt  kyssa varenda del av mitt ansikte. Jag kunde inte hålla mig längre utan drog hans huvud så att våra läppar möttes iännu en hungrig kyss. 

Jag mumlade tyst "I love you too. More than ever." Det gav mig känslan av Harrys leende mot mina egna läppar och där han rörde mig kom känslan av en eld efter hans försiktiga fingrar. Jag blev helt knäsvag och tappade balansen. Jag föll till marken med Harry ovanpå mig och vi hamnade i en hög av löv. Röda, oranga och gula löv flög omkring oss. Under trädet som vi ramlat in under fick vi skydd av från regnet medans vi utforskade helt nya ställen som jag bara drömt om att någonsin kunna komma till. Harrys händer hittade sin väg upp till mitt huvud och medans han var ovanpå mig och ändå ville jag komma närmare. Men precis när jag tänkte dra av mig tröjan var det som att en iskall schock kom över mig. 

"Harry, I'm sorry but I have to stop here. Mom will be waiting for me," sa jag men jag ville verkligen inte sluta. Men jag var tvungen. Och lyckligtvis så hade Harry lite vett kvar i kroppen och han ställde sig upp. Han sträckte ner handen och hjälpte mig lätt up.

Och de var den bästa kvällen i mitt liv. Någonsin.

 

---

Lite spännande kapitel eller?

Chao! Älskar er som läser, och kommentera gärna! :D <3