"Ella, can I talk to you" Harrys röst var fortfarande isig när jag följde efter honom. "Alone" la han till när han såg att Jake försökte hänga på. 

"Whatever, man" muttrade Jake och gick bort till skåpen. Jag och Harry vandrade bort till den nu öde parkeringen. Han lutade sig mot ett träd som stod vid kanten av av parkeringen. Det var en gammal ek som höll på att dö och den skulle antagligen tas bort nästa vecka eftersom att den stod ostadigt och riskerade att ramla omkull. Jag satte mig ner i skräddarställningmedans jag väntade på att Harry skulle säga något. När han inte gjorde det så frågade jag

"What did you want to talk about?" Efter ännu en stunds tänke-tid svrade han

"I don't know how to say this but... I guess I don't want you to, like, date Jake."

"Why not? I mean he's a great guy and stuff. And for the record I'm not dating him." svarade jag honom. Jag var verkligen förvirrad.

"I know that he's a great guy and that you two aren't, like, a couple but... It would just be kinda weird to have my two best friends going out" sa han långsamt, med tom röst och neutralt ansiktsuttryck.

"But-" började jag men Harry avbröt mig.

"Can we talk about something else? Because It's getting... um.... weird."

"Sure." Jag var lite chokad eftersom tt det var han som hade tagit upp ämnet, men som sagt ville jag inte att det skulle kännas obekvämt mellan oss. "Well has anything new happened since... last period I guess?" fortsatte jag med ett lättsamt skratt när Harry inte gjorde något försök på samtal.

"Well Lissie left a note in my locker with her number on it. Wanna see?" Då förstod jag varför Lissie inte kom och hånade mig med en gång efter att jag hade gått in i tjejtoan. Och det var inte vad jag hade väntat mig att Harry skulle säga. Alls.

"Sure" sa jag nog lite för snabbt och han tog upp lappen ur jeansfickan. Det var en vanlig lapp från ett skrivblock och på lappen stog det 'Hey Harry! I'm sorry i din't think of giving you my number when we were talking after Ella left (and I had a great time by the way) but anyways. So here's my number, so call me (maybe)  xoxo Lissie <3' och hennes nummer var nerkladdat i vänstra nedre hörnet. Det luktade starkt med tjejparfym och när jag hade läst klart gav jag tillbaks lappen till Harry.

"So do you think I should call her?" frågade han till min förvåning. Jag kände hur jag blev avundsjuk och jag började mådde illa. Jag var tvungen att komma över mina känslor, och om han var ihop med någon annan kanske det skulle bli lite lättare?

"Absolutely! I mean Lissie, the schools most popular girl, doesn't give her number to many guys I've heard." Också lite för fort, men Harry verkade ha något om irriterade honom för hans panna var rynkad och hela han såg lite sur ut.

"I think I'll do it after school then. Thanks for the advice, El" sa han med ett leende men det var något so inte stämde med det. Det var bara hans mun som log, ögonen såg lite... dystra ut. Jag han inte tänka mer på det för skolklackan ringde i en signal att våran nästa lektion började och vi började gå i tystnad mot skolbyggnaden igen. Jag tänkte efter att tag och men gav snabbt upp och frågade Harry om vilket ämne vi skulle ha nu.

"I'm pretty sure that we have  drama til' lunch" sa han och då mindes jag. I den lektionen var Harry, Lissie, Jake, Chelsea och Jessie bland annat med. 

"Oh crap! I havent memorised the lines for the school play!" sa jag högt, men inte tillräckligt högt för att det skulle räknas som ett rop.

"But didn't Mrs.Brown say something about changing some parts so memorising it all wouldn't be too important? I think she mentioned something like it at least" lugnade han mig. 

"Thanks Harold" retade jag honom. Jag visste att han hatade när man kallade honom för det, och det var egentligen inte ens logiskt att kalla honom det för han heter inte Harold.

Han försökte greppa tag om min arm så han kunde kittla mig men jag var snabbare och började springa mot skolhuset. Jag hörde hans klumpiga steg bakom mig och jag sprang lite långsammare så att nästan kom ikapp innan jag sprintade iväg ännu snabbare. Jag kom fram till dörren in till skolan och sprang igenom korridorerna till klassrummet vi skulle vara i. Jag saktade ner lite för jag hörde inte Harry bakom mig och precis när jag skulle kliva in genom den redan öppna dörren så drog Harry tillbaks mig ut i korridoren igen och jag skrek till av en reflex. Mrs. Brown kom ut och skällde ut oss lite om att inte komma sent och att inte stöka runt men jag lyssnade inte för Harry hade fortfarande armarna runt mig. Till slut gick hon in i klassrummet och Harry släppte taget om mig när vi gick in efter henne. Jag slog mig ner där ja brukade sitta, längst bak mellan Chelsea och Harry, mittemot Jessie och Jake.

"So today I'm just going to go through the script for the play and if we have any time left we can practice it and if anyone wants a different character to play we can fix that too. Any questions on that before i give out the script?" frågade hon. När ingen sa något så började hon dela ut manusen. När jag fick mitt började jag klottra fram lite små figurer med stora, söta ögon. Jag älskade att måla, rita, i princip allt kreativt med en penna. Mrs. Brown började gå igenom skriptet och just nu hade jag rollen som affärsägaren. Jag hade inte många rader men jag brydde mig inte särskilt mycket om jag ska vara ärlig. Lissie hade huvudrollen (självklart, hon var en riktig drama-queen) och mina kompisar hade roller som liknade mina förutom Harry som spelade Lissies pojkvän. Och när Mrs. Brown hade gått igenom manuset helt och hållet hade det redan kommigt två romantiska händelser mellan Lissie och Harry i det. 

"So before we practice, is there anybody that feels uncomfortable with their role?" frågade hon. Jag hade väl väntat mig att Harry skulle vilja byta roll, men det sa han inte i alla fall och det gjorde mig lite (okej, mycket) irriterad. Jag fösökte svälja min ilska, för han kunde ju spela en roll i en dum pjäs utan att behöva ha några speciella känslor för Lessie. Det gick sådär.

"Well that's great! Now we can start practicing, and if we're quick we'll probably have had time to practice the whole play by lunch." Jag kunde inte fokusera på pjäsen över huvud taget för jag var nervös inför när Harry och Lissie skulle spela romantiska. Efter cirka tjugo minuter så satt Harry på en stol med två stolar jämte sig (som skulle föreställa en soffa) där Lissie låg med huvudet på Harrys lår och kollade upp i Harrys ögon, som i sin tur kollade ner på Lissie. 

"I love you, you know that right?" sa Harry och jag höll på att spy.

"Of course I do, but... " Sa Lissie och jag satt på stolen med mina händer på armstödet i ett stenhårt grepp.

"But what?" sa Harry.

"Wait, Harry you need more expression! Sound really hurt, imagine you mother told you she doesn't love you or something" avbröt Mrs. Brown Harry raskt. Jag fick ännu svårare att andas. Harry hade redan haft så mycket känslor i hans röst att det kändes som om mina tarmar hade knutit en knut på sig själva.

"But what?" försökta Harry igen med mer känsla och Mrs. Brown nickade gillande. 

"Nothing. Forget it. Love you too, John"(vilket är namnet på Harrys karaktär) sa Lissie efter en liten stund. Hon reste sig så att hennes överkropp tog stöd från hennes armbågar medans hon lutade sig upp och pussade 'John' på kinden. Harry rodnade lite och det var de enda jag tänkte på resten av tiden fram tills tio minuter senare, då Harry och Lissie var på en dejt och pratade som turturduvor.

Sen kom min del då Lissie skulle in i min bokaffär och köpa några böcker. 

"Hello, how can I help you?" frågade jag med ett falskt leende på läpparna när Lissie kom in i min 'bokaffär'.

"Mrs. Brown, she's doing it wrong! She's supposed to say ' What can I help you with'! Tell her!" trängde Lissies gälla röst in i mina öron.

"It doesn't matter, Lissie, both lines have the same meaning" bråkade jag tillbaka. När Mrs. Brown nickade och sa "Ella's right" surnade Lissie till. Jag upprepade vad jag sa innan och Lissie svarade med

"Actually, yes. I Need a special book, but I don't know what its title is. Can you help me find it?"

"Of course" sa jag och gick runt bordet/kassan. Lissie hade gått bort till en hylla med några riktigt tjocka böcker. 

"I think it might be this one" sa hon och gick fram för att visa mig den. Och när hon sträckte ut en av de riktigt tjocka böckerna mot  mig så... tappade hon den. På min fot. Med ena kanten först. Det stod inte i manuset.

"What the hell!" skrek jag och hoppade upp och ner på höger fot som lyckades klara sig från Lissies planer.

"Oops. Sorry." var det enda hon sa.

"Mrs. Brown, can't you like, I don't know, tell her to stop dropping heavy books on my feet?" sa jag när Mrs. Brown förblev tyst.

"Well it was an accident, and she said sorry. What can I really do to make it better?" frågade hon mig. Lissie stod bara där och flinade åt mig. 

"Whatever" sa jag innan skolkloackan ringde ut till lunch.

 

---

Det är svårt att se hur långa kapitlena blir när man skriver de men jag tror att det här blev kanska långt, eller okej i alla fall. Resten av dagen kommer i nästa kapitel, just nu tog min inspiration slut bara. Thank you for reading <3 :D