"Finally, they chose to grace this school with their prescence!" ropade Emelie över parkeringen. Huvuden vändes mot källan av ropen, men det var hon inte medveten om visade det sig när hon började springa mot oss utan att ge dem andra eleverna en andra tanke. Jessie skyndade sig över, hack i häl med Emelie. 

"Good morning to you too" sa hon sarkastiskt till mig innan hon började babbla på om exakt hur romantisk hennes dejt tills ikväll antagligen skulle bli. Jag hörde vad hon sa, men jag lyssnade inte. Jag tyckte att jag såg toppen av Harry's krulliga huvud, men hoppet försann när lockarna vände sig om, och det visade sig vara någon idiotisk ny elev. När jag kollade tillbaks på mina kompisar som stirrade de på mig med frågande ansiktsuttryck.

"What did I miss?" frågade jag snabbt, generad över att det var så tydligt att jag inte hade lyssnat.

"Well I asked if you wanted to go to my place to hang out and hen maybe help me get fixed for my date along with the rest of the girls" sa Emelie samtidigt som hon gesade mot Chelsea och Jessie. 

"Eh.. Yeah, I can come but I only 'til about five o'clock" svarade jag efter en stunds tänkande.

"Why can't you stay longer?" frågade Chelsea nedlåtet. 

"Band practice" svarade jag kort.

"With your stupid 'White Eskimo' band? That is a name that will never make it in Hollywood. And besides, you allways have band practice! Why can't you do it some other time?!" sa Emelie, tydligt nog sårad över att jag inte kunde komma. 

"First of all White Eskimo has talent and it is not a stupd name. Besides I'm not even planning on making it in hollywood. And secondly, all the time? We practice once a week, which is the only day the whole band is  free. And lastly, it's your date. So why should i have to help you with it?" sa jag lungt och sansat. 

"Fine, then don't bother wi-" hon avbröts mitt i meningen av mitt tjut, som orsakats av att ett par armar kramade om mig bakifrån och kittlade mig på magen. Jag vände mig om mot Harry's fantastiska leende och mitt humör höjdes hundratio procent. 

"Harry!" ropade jag och vände mig om i hans famn så att jag kunde ge honom en snabb kram som förde med sig de korkade fjärilarna. När jag vände  mig om igen, utan Harrys armar runt mig, så kollade Chelsea på mig med ett flin som berättade att jag skulle behöva förklara min humörsvägning senare, när vi var själva. 

"Oh, and Ella? Can I come and watch your practice again? You actually sound great, even though you have a stupid name" Chelsea hade något i kikaren, men vad det var hade jag ingen aning om Hennes iriterande ansiktsutrryck försvann när Harry kollade på henne. Sen vände han blicken till mig och sa

"Well you're the boss. So can Chelsea come?" Jag blev lite sur över att han verkade så himla glad över tanken på att hon skulle komma, och jag kände hur svartsjukan spred sig i magen. Jag behövde verkligen komma över det här innan jag förstörde våran vänskap.

"You know, we need to start playing for audiences and we do need some feedback" la han till efter en tyst sekund. Jag gick med på att hon kunde komma innan skolklockan ringde och vi var tvugna att gå till våran första lektion.

 

---

Jag ursäktar för ett kort och tråååkigt kapitel, men det existerar nu i alla fall. Livet kom emellan. Haha, nej men jag måste lägga mig för jag ska upp tidigt imorn. Later ;)