You Have Changed Kap 1
"Harry! Dont you dare!" skrek jag ut i det tomma huset, (bortsett från mig, Harry och min lillebror som sov,) men han sträckte bara ut hans hand ännu närmare min mage för att kittla mig. Han satt på mina lår och lyckades hålla fast båda mina händer på golvet över mitt huvud med hans enda lediga hand.
"Try to stop me, I dare you." sa han med ett flin. Vi hade varit bästisar ända sedan ettan då jag sagt att om han pussade Emelie, min bästa tjekompis, på munnen skulle jag bli hans bästis för alltid. Han försökte men det slutade med att vi alla fick gå till rektorn då han läxade upp oss om personlig space. Men jag höll mitt ord och därför låg jag nu på golvet.
Jag skulle precis låta honom höra mitt tomma hot när han snabbt som tusan började kittla min mage.
"Harry!!! Stop it, its not funny!!" lykades jag klämma fram mellan skratten.
"Oh really? Then why are you laughing?" hånade mig med det där flinet som fastklistrat i hans ansikte. Jag började få fjärilar i magen och just dem kom inte från kittlandet utan bara att Harrys händer far runt på min mage. Hans ansikte var nu bara några centimeter från mitt ansikte, och jag visste att det bara var för att få mer kraft att trycka ner mina händer men fjärilarna blev bara fler och fler i alla fall. Och det var då mamma tyckte det var bra att komma in med alla grejer från affären.
"Be quiet or you'll wake your brother!" var det enda hon sa på engelska eftersom att Harry var här (hon är egentligen svensk, som jag, men vi flyttade till England innan innan hon gick in med mjölken till köket. Vilka andra tonåringar som helst skulle hamna i hur stort trubbel som helst om någon vuxen kom in när dom var på golvet, på varandra, skrattandes och med sina ansikten några få centimeter från varandra. Men till och med de vuxna trodde inte att jag hade en chans med Harry. Det var väl bara att försöka döda fjärilarna och komma över det innan jag förstörde våran vänskap med pinsamma tystnader.
"Well I better get going before my mom freaks out." sa Harry och reste sig innan han sträckte ut sin hand för att hjälpa mig upp.
"Sure." sa jag och följde honom ut i hallen.
"Night Ella." sa han med ett leende.
"Night Harry. See ya tomorrow!" sa jag glatt och låste dörren efter honom. Jag gick in i köket och hjälpte mamma att plocka ur disken som den nördiga 'good girl' jag var. När vi var klara sa jag gonatt till mamma och gick upp för att göra mig i ordning för att lägga mig. När jag väl var klar och kröp ner i sängenplingade min mobil till i ett tecken av ett nytt sms. Jag läste igenom Harrys sms: Sweet dreams ;)
Jag svarade snabbt med en smiley och ett skratt och kollade ut genom fönstret på Englands natt lampor som blev suddiga nu när jag inte hade i linserna längre och somnade med tankarna på Harry.
"Try to stop me, I dare you." sa han med ett flin. Vi hade varit bästisar ända sedan ettan då jag sagt att om han pussade Emelie, min bästa tjekompis, på munnen skulle jag bli hans bästis för alltid. Han försökte men det slutade med att vi alla fick gå till rektorn då han läxade upp oss om personlig space. Men jag höll mitt ord och därför låg jag nu på golvet.
Jag skulle precis låta honom höra mitt tomma hot när han snabbt som tusan började kittla min mage.
"Harry!!! Stop it, its not funny!!" lykades jag klämma fram mellan skratten.
"Oh really? Then why are you laughing?" hånade mig med det där flinet som fastklistrat i hans ansikte. Jag började få fjärilar i magen och just dem kom inte från kittlandet utan bara att Harrys händer far runt på min mage. Hans ansikte var nu bara några centimeter från mitt ansikte, och jag visste att det bara var för att få mer kraft att trycka ner mina händer men fjärilarna blev bara fler och fler i alla fall. Och det var då mamma tyckte det var bra att komma in med alla grejer från affären.
"Be quiet or you'll wake your brother!" var det enda hon sa på engelska eftersom att Harry var här (hon är egentligen svensk, som jag, men vi flyttade till England innan innan hon gick in med mjölken till köket. Vilka andra tonåringar som helst skulle hamna i hur stort trubbel som helst om någon vuxen kom in när dom var på golvet, på varandra, skrattandes och med sina ansikten några få centimeter från varandra. Men till och med de vuxna trodde inte att jag hade en chans med Harry. Det var väl bara att försöka döda fjärilarna och komma över det innan jag förstörde våran vänskap med pinsamma tystnader.
"Well I better get going before my mom freaks out." sa Harry och reste sig innan han sträckte ut sin hand för att hjälpa mig upp.
"Sure." sa jag och följde honom ut i hallen.
"Night Ella." sa han med ett leende.
"Night Harry. See ya tomorrow!" sa jag glatt och låste dörren efter honom. Jag gick in i köket och hjälpte mamma att plocka ur disken som den nördiga 'good girl' jag var. När vi var klara sa jag gonatt till mamma och gick upp för att göra mig i ordning för att lägga mig. När jag väl var klar och kröp ner i sängenplingade min mobil till i ett tecken av ett nytt sms. Jag läste igenom Harrys sms: Sweet dreams ;)
Jag svarade snabbt med en smiley och ett skratt och kollade ut genom fönstret på Englands natt lampor som blev suddiga nu när jag inte hade i linserna längre och somnade med tankarna på Harry.
Nästa morgon vaknade jag till ljudet av väderrapporten vars röst strömmade ut ur min väckarklocka. Hon påstod att det skulle bli soligt hela dagen, och jag skyndade mig fram till garderoben innan jag hann somna om i den otroligt varma och sköna sängen. Jag kände mig nere och bara allmänt sur. När jag väl hade bestämt mig för ett par jeans shorts och en lös tröja med ett linne under satte jag upp mitt långa choklad-bruna hår i en slarvig bulle på huvudet, men lät lite av mitt vågiga hår hänga kvar runt mitt ansikte. Jag stoppade in linserna i mina gröna ögon. När jag kom ner för att fixa frukost satt mamma redan där med en kopp kaffe med en filt svept över hennes axlar.
"Gomorron" hälsade jag när jag hade klivit ner från det lägsta trappsteget.
"Gomorron gumman" hälsade hon tillbaks, innan hon växlade sin focus till tidningen i hennes knä igen. När jag hade gått förbi henne rulade jag ögonen åt att hon alltid envisades med att kalla mig 'gumman'. Jag tog fram bröd, smör, ost och mjölk, och min rygg var fortfarande vänd bort från matbordet där mamma satt. Det uppstod en tystnad som inte bröts förän jag var på väg ut ur huset, då vi bara sa hejdå och hon bablade på om att jag skulle akta mig för främlingar, som om jag var någon slags barnunge. Jag skulle ju bli sexton om bara en vecka!
Jag hoppade på skolbussen, där jag väntade på att Chelsea kom, vilket var på nästa busstop. Jag messade Harry, som åkte en annan buss som kom lite senare vid hans hus. Jag väcktes ur mina dagdrömmar av att Chelsea viftade med sin hand framför ina ögon.
"So whats on your mind?" frågade hon med ett smått skratt. "But seriously, you've got the biggest frown ever on your face. If you weren't my best friend I'd never dare go sit down on the seat next to you" sa hon gestade mot sätet jämpte mig som hon precis hade satt sig på.
"Just really tired I guess" ursäktade jag. Finns det någon sämre ursäkt, Ella? Hon är din bästa vän, du borde bara kunna erkänna om allt som hände igår och dina känslor för Harry, skällde jag ut mig själv mentalt. Vad ska jag säga, ibland behöver jag en proffisionell åsikt.
"Sure" va det enda hon sa innan hon erbjöd en av hennes hörlurar. Med tanke på att det ända hon lyssnade på var heavy metal tackade jag nej, och jag tyckte att jag hörde henne mumla något i stil med 'suit yourself' innan jag satte i mina egna hörlurar som spelade upp Taylor Swifts underbara röst vilket var det enda som jag hörde innan jag ryckte ut hörlurarna på grund av att vi var framme. Jag och Chelsea möttes av Emelie och Jessies glada skratt och de sprang över till oss.
Sorry för ett astråkigt slut, men jag blir för distraherad av TV:n. XD skriver nog lite mer ikväll... Aja, nu har ni en början i alla fall.
Kommentarer
Trackback
