Jag kollade upp på Harrys ansikte. Han sov fortfarande och jag kände hans andetag på mitt ansikte. Jag ville stanna kvar och mysa i hans famn men jag var tvungen att gå ut och springa, och jag hade inte tid senare idag. Jag gick fram till min garderob och tog ut mina springarkläder, vilket nu i sommaren var ett par shorts och ett linne. Jag bytte snabbt om där jag stog eftersom att Harry sov. Innan jag gick ut ur mitt rum så tog jag min filt som brukar vara på min fåtölj och la den runt Harrys axlar. Jag satte upp håret i en hög hästsvans och gick ner till hallen. Pappa satt i köket och åt på sin macka och jobbade på sin dator.

"God morgon." sa jag och han kollade upp från skärmen.

"Godmorgon gumman. Jag lät Harry sova över, ni hade ändå redan somnat. Jag ringde såklart Anne så hon vet att han är här." Han kollade på mig och sen fortsatte han med "ska du ut och springa?"

"Ja, har inte gjort det på ett tag så... aa." Han nickade och gav sedan datan sin uppmärksamhet. Jag knöt på mig gympaskorna och klev utanför dörren. Solen var på väg upp och det var härlig tempratur och vackert ljus. Jag joggade först några hundra meter så jag kom fram till skogen och såg spring-spåret med en gång. Jag satte igång och sprang i en jämn takt. Efter ungefär fem kilometer på spåret så vände jag och började springa tillbaks. Vid det läget hade solen nästan kommigt upp helt och hållet och jag njöt av värmen jag fick från solstrålarna på mina armar och ben. Jag kom ut ur skogen och tog sats för att sprinta sista vägen hem. Jag fick upp mer och mer fart och sprang så fort jag orkade. Jag såg mitt hus och ökade farten lite mer. Några meter innan jag kom fram till pappas bil så saktde jag av för att inte springa in i bilen. Jag stannade och tog några andfådda andetag inna jag började gå upp till dörren. Jag hade precis gått förbi bilen när något tog tag i min fot och jag höll på att snubbla. Jag skrek till riktigt högt och vände mig om för att se vem det var. Och på marken framför mig så låg det en kille, kanske något år äldre än mig, med brunt hår och blå-gråa ögon. Han började banka på marken och skrattade så mycket att jag började undra om han fick tillräckligt med luft. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag visste inte vem det var och hade precis kommigt hem och den här främlingen hade skrämt ihjäl mig. Men jag kände igen honom från någonstans, jag minns bara inte från var. Efter att ha stått där ett tag så gav jag upp. Det var tydligt att han inte skulle börja prata, men han sprang inte heller iväg.

"Can I just... Like... Who are you?" frgade jag och han kollade på mig.

"Well I'm Louis the Tommo Tomlinson. But you can just call me Lo-"

"There you are!" avbröt Harry när han öppnade dörren och sprang fram till oss.

"You know this guy?" frågade jag och höjde mina ögonbryn.

"Yeah. Meet another fifth och One Direction!" utbrast han glatt och omfamnade mig och 'Louis the Tommo Tomlinson' i en gruppkram. Nu minndes jag. Det var ju  ifrån X-Factor jag mindes honom.

"So... umm.... what were you saying?" frågade jag när Harry hade släppt oss.

"Just call me Lou. You don't need the whole 'Tommo Tomlinson' thing added to it. It's just for formal cases," sa han och både han och Harry skrattade till. "And you're Ella, right? Because Harry talks about you aaaall the time," la han till sen. Jag log lite.

"Yup, I'm Ella. Now what does he say about me?" frågade jag och Harry skyndade sig att täcka för Lou's mun, men Lou var för snabb.

"He sounds kinda like a poet and can spend an endless amount of tim just talking about your hair," sa han med ett flin och vred och vände på sig för att Harry inte skulle komma åt honom. "Really girly stuff'" han han lägga till innan Harry fort bytte samtalsämne.

"So how about you meet the rest of them?" frågade han snabbt med en gullig rodnad på kinderna.

"They're here too? I thought that we would all meet after school?" frågade jag.

"But Harry couldn't wait that long. And now I see why," sa Lou och Harry slog till honom på armen.

"Lay off, dude!" sa han och jag gick fram till Harry och gav honom en lätt puss på munnen.

"He's joking, Harry," sa jag. "Seriously though are they like in my house?" frågade jag och Harry skulle precis svara när Lou avbröt honom.

"Not anymore, they're not," sa han och jag vände mig till dörren. Ut ur mitt hus kom tre andra killar, ungefär i samma ålder som jag antar jag. 

"Hi. I'm Liam," sa den ena med en Justin Beiber frilla och gav mig en kram.

"Zayn," sa han med svart hår och riktigt mjuka, mörkbruna ögon och log åt mig.

"Niall," sa den sista med blont hår och rosiga kinder och log urgulligt, med en tand som var lite sne, vilket var urgulligt charmigt. Trots att jag ville hata dom så var det något så.... 

"Hi. Oh, and I'm Ella," la jag till när Harry puttade till mig lite löst i sidan med sin armbåge. "Nice to meet you all." Jag ville inte vara här men att vara idiotiskt dum skulle ju inte snabba på processen. "So look, I'm sorry but I have to start getting ready for school so... um... see you later?"

Harry kollade på mig en stund. "Yeah, we'll just pick you up after school and hang out the rest och the day, right guys?"

"Sounds good to me," sa Liam och gav ifrån sig ett blygt leende.

"Great," sa jag med en aning sarkasm som lyckligtvis bara Harry uppfattade. Jag gick in i huset och såg Harry hoppa in i och köra iväg med bilen som Lou hade parkerat en bit bort på gatan. Med resten av killarna åkte dom ivåg, vilket jag såg genom fönstret. Sen hoppade jag in i duschen. Jag hade satt upp håret i en bulle, så att håret slapp bli blött. När jag var klar så hoppade jag ut och torkade mig innan jag satte på mig ett par slitna jeans shorts och ett rosa randigt linne och drog även på mig en mörkblå munkjacka utan dragkedja. Jag la på lite mascara och skuttade ner till köket där jag tog fram en skål som jag fyllde med vanilj-yoghurt och cheerios och började äta lutad mot bänken. När jag var klar ställde jag den i disken, tog ett glas mjölk och när jag var klar med den hamnade den jämte den tomma skålen. Jag gick in till toan och drog ut tofsen som hade suttit på toppen av mitt huvud. Jag gjorde en slarvig bulle som var lite längre ner på mitt huvud. Jag borstade snabbt tänderna och kollade på klockan. Det var ganska långt kvar tills bussen kom så jag stoppade in två extra tuggumin i munnen och påsen i min väska och stoppade in hörlurarna i mina öron och satte på musik. Ute i hallen tog jag sen på mig mina röda converse och gick ut. Mike sov antagligen fortfarande och pappa hade redan stuckit till jobet så jag låste dörren men lät larmet vara av. Solen var fortfarande på väg upp och gav ifrån sig sköna solstrålar som värmde upp mina kalla ben.  Efter en halvtimma ungefär såg jag skolan, och hörde klockan ringa, vilket fick mig att skynda på. 

 

Skoaln hade gått förbi riktigt snabbt vilket gjorde mig irriterad eftersom att jag verkligen inte ville vara med Harrys nya 'bästisar'. Jag vet att det antagligen bara var för att jag inte ville dela med mig av honom, men han har ett eget liv, vilket jag försökte tänka på. Det gick väl sådär. Jag gick ut ur huvudingången med Chelsea jämte mig.

"So do you wanna hang out after school. Or, well right now actually," sa hon med ett skratt.

"I really, really want to, belive me, but I promised Harry that I would meet his new band."

"You know, it's really getting kind of annoying. I mean, I don't have anything against him but he's stealing you away. Like when was the last time you said no to him because you were supposed to, or just wanted to be with me?" frågade hon irriterat.

"Chels, I haven't seen Harrys face for the past three weks, remember?"

"Yeah well the time he was gone you were either with Jake or just sitting around sulking after your mom. You were really pathetic!" utbrast hon. Det var som om hon hade knivhuggit mig rakt i hjärtat. Jag kände hur tårarna började bildas i mina ögon och Chelsea verkade precis ha insett vad hon hade sagt.

"Well it wasn't your mom who died, now was it?" sa jag med så  mycket känsla i orden jag kunde få fram. Jag kände sårbar eftersom att hon visste precis hur jag kände och tårarna hotade att falla från ögat. Hon sa ingenting och jag vände mig om och sprang därifrån. Jag såg ingetnting på grund av tårarna som gjorde min syn suddig. Jag hade kommigt ungefär tre fjärdedelar igenom parkeringen när jag krockade in i en hård, konstig form. Jag hamnade pladask på baken och kände en plötslig men stark smärta i svanskotan. Jag kollade upp från marken och såg... Niall sitta mitt emot mig. Jag kände mina kinder hettas upp.

"I'm so sorry, I didn't mean to.. oh gosh, are you okey?" Jag lät hur dum som helst. Herre gud vad pinsamt.

"No, it's fine. But you don't seem to be. What's wrong? Where does it hurt?" frågade han oroligt och ställde sig upp. Han sträckte ner handen mot mig och hjälpte mig upp. Det hela påminde mig om när jag hade sprungit in i Jake.

"No, I was crying before I crashed into you," sa jag lågt, men Niall måste ha uppfattat det i alla fall.

"Well what happened? Actually I shouldn't have asked, it was kinda rude and bold of me. I'll go get Harry," sa han men jag stoppade honom. 

"No it's fine. I don't want to bother him with my problems today. He's been looking forward to it for quite a while now," sa jag och torkade bort tårarna med baksidan av min hand. Niall kollade på mig och gav mig en tajt kram.

"Let's go then," sa han och vi började gå mot bilen.

"By the way, why weren't you by the car?" frågade jag när vi nästan var framme.

"I had to go throw away the empty chip bags... that I ate," svarade han och jag gav ifrån mig ett skratt.

"Oh. Well I just hope they didn't see me crying."

"It was too far away, I think," svarade han snabbt innan vi kom tillräckligt nära för att dom skulle kunna höra. 

"Thanks by the way," la jag till och han log åt mig.

"No problem."

"What was 'no problem'?" frågade Harry när vi hade kommigt fram.

"Heard that, did you?" frågade Niall med ett flin på hans läppar. "Just helping her get up," ljög han smidigt och hopade in i bilen. Jag skulle också gjort det men den var full. Harry satt i framsätet, Lou körde, och de andra tre satt där bak. 

"Um, Harry?" frågade jag osäkert.

"Yeah?" sa han men insåg sedan problemet och klappade sina lår. "Have a seat." Jag skulle precis sätta mig när Liam öppnade munnen.

"Though really you should sit in the back, because if a cop came it would be harder to spot you." Det här skulle bli lite awkward. Jag ville verkligen inte sitta i någons knä, som jag inte ens känner.

"Fine, Liam. Get in the front," sa Harry och klev ur bilen och gick runt till Liams sida, och hoppade in när Liam hade gått ur. Jag släppte ut ett andetag som jag inte hade insett att jag hållt inne. Liam hade ett ganska stort leende på läpparna när han gick runt bilen, antagligen för att han fick sitta fram. Jag rullade mentalt ögonen.

"So now you can sit in my lap," sa Harry.

"Um... Do you mind if I just squeeze in. I'm not that heavy, but after a while it'll feel like it," sa jag och kollade på Harry.

"Fine." sa han lite surt och trängde ihop sig ännu mer. Jag satte mig i bilen och stängde dörren försiktigt för att inte klämma mig. Lou hade precis satt igång bilen när Harry lyfte mina ben och la dom i kors över hans egna. Jag gav honom en konstig blick.

"I just really wanna be close to you," sa han och jag skrattade till och lutade mig fram så att jag kunde ge honom en puss. 

"Oh get a room!" utbrast Zayn (som satt ihopklämd mellan Harry och Niall) sarkastiskt och alla förutom Harry skrattade till.

"We just might," sa jag och Harry gav mig en mer passionerad kyss. 

"But seriously, you're grossing me out here," sa Zayn.

"But seriously, I don't care," sa Harry och gav mig en sista kyss innan han la sin arm runt mina axlar och jag lutade mitt huvud mot hans axel. 

"We're here," sa Lou och stannade bilen. Vad hade dom hittat på nu då?

 

---

Ville bara säga att jag är ASTAGAAAADD för att typ en av mina favoritböcker kommer ut som film den 23 Augusti  nästa år! Så kola in trailern till City of Bones på youtube om du vill :D den e ASGRYM!!!

tillbaks till novellen, resten av dagen med one direction kommer ut senare i veckan ;)