"You have to meet my new bandmates," hörde jag Harrys röst säga och jag fick en känsla av något liknande panik i magen.

"No way," svarade jag snabbt och fortsatte kolla på TV:n i hopp om att han skulle släppa det. Vi kollade på någon gammal klassisk film medans jag låg i Harrys varma famn i soffan.

"You have to. They are going to be a big part of my life, since we'll be touring and maybe make our own music and stuff like that.

"Oh, you mean like the kind of stuff that we planned to do with White Eskimo? I think I get the idéa," sa jag kallt och gick bort till fåtöljen.

"Oh come on! I thought we were over this!" utbrast han och fast att han ville dölja det så hörde jag hur irriterad han var. Men jag var fortfarande sårad, och det var värre än att vara irriterad. Det låter själviskt men jag hade lagt ner så mycket tid och fokus på vårat... ex-band.

"And at the time I thought that we would never break the band up, at least not before we quit school." Jag mötte jämt hans blick och han gick fram till fåtöljen jag satt i. Men innan han kom fram så gick jag bort till köket. Jag kollade inte bak men hörde Harrys röst komma efter mig.

"Get over it! I can give you anything but I really want to be in One Direction, okey? The lads are really nice too," sa han och jag svarade snabbt.

"Oh and all of White Eskimo weren't?!" utbrast jag sarkastiskt, vilket retade upp honom ännu mer. Han tog ett steg närmare mig och själv backade jag tills min rygg pressades mot köksbänken.

"You were, but can't you see? We would never have become anything bigger than a teenage band practicing an hour once a week in a freaking garage!" Jag började bli riktigt förbannad.

"Well we had fun doing it! And I'm not going to meet the people you betrayed us with!"

"Yes you are! You don't know them and you have no right to judge them!" skrek han och tog ett steg närmare och kollade ner på mig. Det var inte mycket längdskillnad så hade inte så stor effekt.

"Oh, like you judged white eskimos chances at fame?! You're just blind o hope, and when you see the slightest movement forward in teh music industry, you grab onto it and don't care abput the people you left behind!" sa jag argt.

"But I do care, Ella! I care about you so much it hurts, but no matter what I do you won't move on and realize that this" sa han och pekade först på sig själv, sen mig. "This won't help if you're trying to get me back in the band."
"Yeah, because you would totally jump at the first possibility to get back in the band." 
"I really don't think that this is about the band, Ella," sa han och kollade sjupt in i mina ögon. Jag hade inte märkt hur nära han hade kommigt, hans näsa nuddade nästan min. Han tog tag om mitt ansikte och tryckte sina läppar mot mina. Min hjärna stängdes av och jag glömde att jag skulle vara arg på honom. men han hade nog rätt. Det var inte honom jag var arg på, jag kände mig bara... ensam och övergiven utan mamma här. Och jag omvandlade det till ilska. Jag började gråta och anledningen till varför var bortom mig. Jag kyste honom tillbaka och ha tryckte mig mot köksbänken. Mina tårar rann ner till min mun och jag kände den salta smaken av den nä den åkte emellan våra läppar.

"Am I that bad at kissing?" mumlade Harry mot mina läppar och jag log. 

"You are most definitly not," sa jag och jag kände hans läppar som böjde sig upp till ett litet leende. Jag kupade hans nakce och pressade ihop mina ögon, i hopp om att det skulle bli den sista tåren. Jag kände början av en huvudvärk tränga sig fram i mitt huvud, på grund av att gråta och en huvudvärk var det sista jag behövde nu. Jag lutade mitt huvud mot Harrys axel ettt tag. Han tog ett litet steg bakåt så att han kunde kolla på mig, men jag undvek hans blick och bet mig lite lätt i underläppen. 

"What's wrong?" frågade han oroligt och kramade om mig igen. Jag borrade in mitt ansikte i hans nacke och helt plötsligt så kom tårarna fram i floder.

"I just... I miss... her so...  so bad," fick jag fram mellan snyftningarna. Harry började rita mönster på min rygg och nynnnade på en melodi. Han rörde sig lite sakta fram och tillbaka. Vi stog så ett ganska bra tag tills jag hade lugnat ner mig. När han släppte taget så ville jag så gärna hålla kvar honom.

"Let's go up to your room," sa han och tog min hand innan han började gå uppför trappan. Han satte sig på sängen med sin rygg lutad mot sängramen. Själv klättrade jag upp i hans famn. Jag satt ihopkurad i hans famn och så satt vi bara så ett tag, tills jag vi gick ner för att fixa varsinn kopp te.

"Want honey in it?" frågade jag Harry medans jag tog fram koppar och satte på vattnet.

"That would be nice," sa han och kramade om mig bakifrån medans jag gjorde iordning kopparna, vilket jag nästan inte klarade av på grund av att jag tappade förmågan att tänka när han rörde mig. Jag doftade in hans fräscha doft och log för mig själv.

"What are you smiling about," frågade han mjukt och kysste min kind.

"I... I just want to thank you for what you did earlier... I really needed it and I can't really make it up to you." sa jag tyst och hållde upp det kokande vatten i tekopparna och lämnade lite plats till mjölk.

"I know how," sa han och jag kände hur han log in i min kind.

"Well are you gonna tell me?"

"Meet the rest of One Direction. And before you start arguing, can I just say something?" Jag nickade mitt huvud lite löst och han fortsatte. "Just meet them once and if you really hate them then you won't have to ever meet any of them again. Deal?" frågade han och jag var tyst en stund. Han vände mig om och gav mig en passionerad kyss.

"Please," mumlade han in i mitt öra innan han förflyttade sina läppar ner till mina igen. Jag mumlade fram ett lågt 'ja' som mer lät som ett stön och han gav mig ett av hans mest bedårande leenden någonsin. Han kysste mig igen och jag tappade nästan balansen. Han sträckte sig bakom mig och flyttade bort alla koppar innan hans händer fann sin väg till undersidan av mina lår och lufte upp mig på köksbänken. Mina knän hamnade på varsinn sida av hans midja. Jag trasslade in mina händer i hans hår och han särade lätt på sina läppar och bet lite löst i min underläpp och jag fokuserade starkt på att inte tappa hakan helt och hållet. Det visade sig vara ett effektivt sätt att sära på mina läppar märkte jag när han började utforska min mun på nytt. Hans händer gled från mina lär till mina höfter, upp till midjan där den ena åkte tillbaks till min höft igen och den andra fortsatte uppåt. Den stannade till slut vid mitt huvud och pressade mig närmare Harry. mina händer åkte innanför Harrs tröja och jag började stryka över hans magrutor med en fjäderlätt rörelse. Han började luta sig lite över mig så jag lutade mig bakåt och knäppte händerna om Harrys nacke för att inte ramla bak och slå i huvudet i väggen. 

"The tea is cooling off," mumlade Harry och gav mig en lätt puss på nästippen.

"I really don't care,"mumlade jag och sträckte på mig sa att våra läppar kunde mötas igen.

"You will care when we stop kissing," viskade han i mitt öra och jag smälte på insidan.

"Who said we would ever stop kissing?" frågade jag med ett stort leende på mitt ansikte innan jag hoppade ner och gav honom en kopp innan jag tog min egna och vi började gå upp. Han satte sig på sängen och jag halvlåg ner med mina ben krossade över hans och lutade mitt huvud mot hans axel. Hans arm var draperad runt mina axlar och han strök sina fingertoppar i cirklar på min bara överarm. Jag rös till lite av njutningen och log.

"What are you smiling bout?" frågade han lågt.

"Well it's just how you can make mo do anything just by touching me," sa jag lite blygt. Jag brukar inte vara blyg, men det här var nytt, jag brukade altid att... ha kontroll över mig själv. När jag såg hans förundrade min så öppnad jag munnen igen. "You know, I'm supposed to meet your new band even though i really don't want to," sa jag och drog ut på 'really'.

"I have my ways," sa han och log lite misstänkt. "Though really, I just wanted to kiss you. Meeting One Direction was just like an extra piont."

Jag tog en klunk av tet och kände värmen sprida sig i halsen på mig. "Well I enjoyed the kissing part too."

Vi drack upp resten av allt te i kopparna i tystnad, men inte en obekvämd tystnad utan en mer skön, där vi njöt av varandras närvaro utan att ha pressen att hålla en konversation igång. Jag tog den sista klunken och gav min kopp till Harry, som ställde den på mitt nattduksbord bredvid hans egna, tomma kopp. Han tog sedan sin andra arm och började leka meed mitt hår och efter ett tag kände jag hur mina ögonlock började bli tyngre och min andning blev djupare. Efter ett tag antar jag att jag somnade, för när jag vaknade klockan fem på morgonen därpå så låg jag fortfarande i Harrys famn.

 

---

Sådääääärr!! Skriver dagen som hon nyss vakande i senare, just  nu så har jag bara ganska fullt upp. Åsikter? Kritik? Vill ju göra novelen så bra som möjligt ;) <3 xoxo