När jag hade kysst Harry hejdå och var halvägs hemma så vibrerade min mobil. Jag tog upp den och det visade sig vara ett nytt sms från Harry. 'Miss you already <3 xoxo' stog det och jag log för mig själv och knappade snabbt in ett svar. 'Miss you too!! Luv youuu <3'. Jag klev precis in genom dörren när mobilen vibrerade igen, fast den här gången var det Jake som ringde mig.

"Hej gumman, kommer du he-" 

"Jag måste ta de här samtalet," avbröt jag snabbt pappas ivriga prat och gav honom en ursäktande blick inna jag sprang uppför trapporna och in till mitt rum för privatheten skull. Jag skulle precis svara när det slutade ringa ochh jag bestämde mig för att ring honom istället.

"Hey! You called..." sa jag så fort han svarade.

"Yeah."

"So... what did you want to say?" frågade jag långsamt när han inte sa något.

"Well... I just... I thought that we might need to talk about...  us. Talk about us." Jag blev helt plötsligt irriterad. Fattade han inte någonting?

"There is no "us", Jake. It's me and Harry, you know that. I thought I was clear when I told you we would never ever be together together." Jag blundade ögonen för att hålla inne frustrationen ett litet tag till.

"You never said that. All you said was that you didn't want to kiss me before you and Harry broke up. Not that we couldn't ever be together." Jag hörde på hans röst att han var upprörd.

"You know what, Jake? I really can't have this conversation on the phone. I need to see your face for this kind of stuff. I'll be right over. And no funny buissness, okey?" Jag hörde honom ta några djupa andetag och kunde nästan käänna spänningen mellan oss.

"Fine. Just hurry." Jag la på och sprang ner till hallen igen.

"Pappa! Jag drar till Jake nu! Kommer tillbaks strax!" ropade jag ut och fick ett lågt 'okej' till svar innan jag skyndade mig och drog åt mig cykelhjälmen på väg ut. Jag hade kommigt ner till cyckel stället när jag märkte att det regnade. Det kunde jag bry mig om någon annan gång. Jag tog på mig hjälmen innan jag hoppade upp på den gamla rostiga herrcykeln som jag nästan aldrig använde och cyklade bort till Jake's hus, som på cyckel var ungefär tio minuter härifrån. Hela vägen dit så spelade jag ut en massa olika scenarion i mitt huvud, och alla slutade med att han inte ville vara min vän längre och sparkade ut mig ur huset. Och han var en fantastisk vän, men jag ville inte vara mer än det. Jag kom till slut fram och vid det laget så var jag helt vettskrämd och så nervös att mina knän hade börjat skaka lite smått. Det här var inte precis det som brukade hända i mitt vardagsliv.

Jag knackade lite försiktigt på framdörren eftersom att jag var rädd att väcka Jeanette, Jakes lillasyster. Jag tog ett steg bak och min hjärna gick redan i högvarv. Tänk om ingen öppnade? Tänk om jag var tvungen att cykla hem igen för att han hade ångrat sig? Tänk om- mina tankar avbröts av att dörren öppnades och Jakes mamma stack ut huvudet.

"Oh, hi there, Ella! Jake is waiting for you in the garage." Jag hann inte svara innan hon stängde dörren. Lustig familj. Jag började hur som helst gå till dörren till garaget och knackade på den istället. Den öppnades ännu med än gång och jag välkomnades av ett leende från Jake. 

"Hey." Jag gick in och tog av mig skorna och jackan och satte mig i soffan som Jake redan gått tillbaks till.

"So lets just head straight to bussness," sa han och jag höll inne ett litet småskratt.

"We can't be together and nobody can know about the kiss. And, oh, I'm in a relathionship with Harry, remember?" sa jag snabbt. Hans ansiksutryck ändrades från hoppningsfull till dyster och jag ångrade att jag hade varigt så kall när jag sa det. Men det varkade ju vara det enda som funkade just nu.

"But if he cheated on you, then he doesn't deserve you. Yes or no?" Han var snabb med att matcha min ton och jag kände mig inte lika skyldig längre.

"Both. He didn't cheat, but at the time I thought so. And so I don't really deserve him, because when I told him he wasn't even mad."
"Wait, what? You told him you made out with me?! What on earth would make you do that?" Han ställde sig upp från soffan och började gå fram och tillbaka, vilket påminde mig om när jag gick ikadant framför honom när jag hade fått tillbaka kraften att tänka efter hans kyss.

"Because I was wrong about him, and that was really the least I could do. He would know when we passed each other in hallways or when he stopped to talk to you when I was with him. Eventually he'd figure it out on his own. You know that too." Jag kollade på hans panna som hade rynkat upp sig medans han tänkte.

"I know this is really selfish.. But I... I kind of.."

"Just tell me. We're screwed up already, and it can't get much worse." Jag började bli otålig.

"Fine. I wanted the two of you to break up so I could actually make a bigger effort of making you mine without you pushing me away all the time. Damn, Ella, you allways push me away these days. When you're not avoiding me," sa han snabbt och jag trodde knappt mina öron.

"I push you away when you flirt with me because I have boyfriend!" Jag var tvungen att komma bort härifrån. Det var som att jag hade hamnat i mitt egna personliga helvette. "Jake, I'm really sorry but we gotta rush this or else I'll have to get going. Dad's waiting for me."
"But we haven-"

"Jake just tell me what you want from me."

"A relationship."

"Somthing I actually can give you," sa jag och suckade inombords.

"A relationship," upprepade han.

"I can't give you a damn relationship! Not with me anyways!"

"You haven't even given me a chance at proving myself to be the right one for you."

"I don't need to, because Harry is all I want! Can't you just accept that I'm happy? And if you want to be happy too, then you really shouldn't hang yourself on this, because it'll never work out."

"How do you know when you haven't even tried?" Han kollade på mig med en stadig blick och jag gav upp inombords.

"I have to go." Jag vände mig om för att ta av mig skorna men drogs hästigt tillbaks an Jakes hand runt min vrist.

"Not before we sort this out, you don't," sa han och jag blev så himla frustrerad. Jag ville bara hem till Harry och somna i hans famn och glömma resten av världen för ett tag.

"Fine. I'm not going to give you a chance when I'm alredy in love with Harry because im in love with Harry. So let go of my hand," sa jag och skickade en menande blick mot hans hand som fortfarande var runt min vrist," so I can leave."

"Fine. Go. But we're not done here. We'll pick up from here later on and not stop until we really are done." Han tog ett steg närmare och kollade ner på mitt asikte. Han tog ett finger under min haka och började luta sig fram. Jag la en hand på hans bröstkorg för att putta bort honom.

"Don't. Just... don't," sa jag och drog fort på mig skorna och sprang ut med jackan i handen för att ta på mig den ute, så att han inte hann svara. Det regnade fortfarande och Jag ryste till lite. Jag hade precis hoppat upp på cykeln och börjat cykla iväg när jag hörde Jake ropa på mig, och bad mig komma tillbaka en liten stund till bara. Jag låstades inte höra honom.

Jag kom hem och småpratade lite med pappa innan jag duschade, bytte om och borstade tänderna. I duschen så märkte jag att jag behövde komma igång med tränandet igen och la mig ner i sängen. Den natten grät jag mig själv till sömns men jag vet inte varför. Harry var ju tillbaks och allt var lugnt mellan oss och jag hade gjort det så tydligt som möjligt för Jake att jag inte var intresserad av något mer än vänner. Men tårarna slutade inte komma och jag gav upp. Det kanske bara var att i såna situationer som jag nyss haft i mitt kärleksliv, så hade jag antagligen varigt tillräckligt desperat att be mamma om hjälp. Men det var det som var grejen. Jag hade gjort det själv, och det som skulle kännts bra kändes bara... ensamt.