Jag hade undvikit Jake i tre hela veckor. Jag vet att det var fegt att springa bort från mina problem isället för att lösa dem, men jag hade fortfarande en hel del att ta hand om. Pappa och jag hade pratat och hade hjälpts åt md att packa ner det mesta av mammas saker i kartonger och ringa resten av de hon  kände. Mormor och morfar vart förkrossade och trodde oss inte först vilket jag kände igen mig i, jag hade inte heller trott det först.Vi hade alla tre (jag, pappa och Mike) planerat lite av begravningen. Hon skulle begravas på kyrkogården i utkanten av stan, och jag hade valt ut en gravsten, där vi skulle rista in 'Kathrin Williams 1970-2010 A loved wife and the worlds best mother'. Jag hade pratat en hel del med Chelsea, som (fast att jag hatar att medge det,) en reserv. Men eftersom att jag försökte att undvika Jake så kunde jag ju knappast prata med honom något längre, och jag tror att han hade fått skuldkänslor med för han hade inte försökt få kontakt med mig heller. Lessie hade faktiskt bett om ursäkt och sa 'sorry about your loss' när jag stog på parkeringen efter skolan en dag. Hon höll sig undan och såg till och med till att ingen annan i hennes gäng sa något elakt till mig med, vilket jag uppskattade. Jag var fortfarande en enda stor röra, jag saknade Harry men ville samtidigt inte träffa honom både på grund av vad han gjort och vad jag gjort med. Jag visste inte riktigt vad jag kände för Jake, men jag började fundera på att jag kysste honom bara för att jag kände mig ensam utan varken Harry eller mamma. Jag satt inte bara ner och grät lika mycket längre, men känslostormen inuti mig blev aldrig mindre.

Jag satt nu i bilen med pappa, som skjusade mig till lokala parken eftersom att det var dit Harry skulle komma så fort han kom hem igen. Det skulle bara vara ett kort besök, men någon dag efter att han hade kommigt in i X-Factor så sms:ade han att möta mig just vid den här parken, längst upp i tornet som hade en ruschkana ner. Pappa stannade bilen och jag hoppade fort ut och möttes av en kall vindpust. Jag sa hejdå till pappa innan han körde iväg igen och jag drog min jacka tightare runt min överkropp. Bäst för honom att han kommer. Jag började gå mot ruschkanan och kollade runt omkring mig. Ingen i syne. Det var mörkt redan när jag hade hoppat in i bilen, och nu såg jag nästan ingenting. Jag drog upp min mobil från jackfickan för att kolla på klockan. Fem över sju. Harry skulle vart här för fem minuter sen. Men eftersom att det inte fanns något jag kunde göra åt det nu så gick ja bort till gungställningen istället och slog mig ner på närmaste gunga. Efter någon minut så vibrerade det i fickan och jag tog fram mobilen igen. Ett nytt sms från Harry. "Are you at the park yet? I'm sorry put I can't make it xoxo." Jag läste igenom sms:et en gång till. Jag kunde inte fatta det. Två meningar. Ingen förklaring till varför han inte kunde komma. Bara 'I can't make it'. Jag reste mig upp och började gå till trottoaren. När jag precis hade gått förbi ett av träden så kände jag någon ta tag i min arm och dra mig baklänges. Av reflex så sparkade jag hårt bakåt. Jag vände mig fort och använde kraften jag fick av snurren till att ge personen bakom mig en riktigt hård bitch-clap. Jag hörde att hen sög in ett andetag. Jag såg bara konturen och det verkade vara en kille, kanske fem centimeter längre än mig. Jag tänkte precis springa därifrån när mannen tog tag om min vrist och drog mig fram till en lyktstolpe. Och det var Harry som stog framför mig, och hela högra kinden var helt röd. 

"Oh my god, Harry, I'm so so so sorry!" utbrast jag av reflex innan jag kom på att jag inte skulle visa några känslor alls för att få hela snacket utstökat med. "I thoght you were a random guy trying to kidap me or somthin'," la jag till sen när jag tänkte tillbaks.

"Well you didn't have to slap me that hard."
"First of all, you texted me saying you couldn't come. So don't blame me, I didn't think it was you, like I already said. And second of all don't say you missed me when you obviouly found a replacemet. Both for me and the band." Jag kollade på honom och märkte en rynka börja ta form i hans panna, som om han inte fattade vad jag menade.

"What do you mean replacement. I mean, I get the band, and I truly am sorry. Maybe it's karma that my new band didn't win, but what do you mean wih finding a replacement for you?" frågade han och för en sekund så trodde jag nästan att han verkligen inte fattade.

"Well does the name 'Rachel' ring a bell? Maybe you, I don't know, tried to fuck her. When you were still in a relationship with me?" Jag gav honom en kylig blick och ett ansiktsutryck av igenkännelse kom på hans ansiktee men försvann lika fort som den kom.

"Well yeah, I know her," sa han och mitt hjärta sjönk. När han såg det så fortsatte han snabbt "She fixed with the lights on X-Factor and she, totally random, out of the blue, tried to kiss me. And I stopped her, said I was in a relationship with you, she got mad and took my phone and hid it in her closet. When I noticed it was gone and asked her about it she gave it back with a stupid grin on her face, I really don't know why. But nothing happened, I swear!" Eftersom att vi hade varigt bästisar för evigt så visste jag när han ljög och när han talade sanning, och jag såg inget tecken på att han ljög nu. Vilket gjorde mina redan hemska skuldkänslor över Jake tusen gånger värre. Han märkte självklart att det var något på tok och frågade med en gång. 

"Harry, I... I cheated on you. I kissed another man," erkände jag med en låg röst. Jag kollade ner på marken så jag såg inte hans ansiktsuttryck. Han var helt tyst och jag fortsatte förklara. "See, when Rachel had your phone I called you.. or well your phone and she picked up and made me believe that you'd... tried to get to third base with her, when she said no and you were the one that got mad. And after the band switch I just really belived her and felt so betrayed and... And I really needed someone to comfort me and I was out of my mind and I... I ended up thinking that I would get even too, so it wouldn't matter. And so I... Kissed somebody else." Jag hade fortfarande inte kollat upp från mina svarta converse, som plötsligt verkade riktigt intressanta. Jag skulle nog bryta ihop och börja gråta vilken sekund som helst.

"Who?" frågade Harry  efter ett tag och jag hörde på hans röst att han verkligen var sårad. Och det skulle precis bli värre.

"Just before I tell you, know that it wasn't his faul-"
"Just tell me. You didn't have any faith in me at all and made out withe somebody other than me. I figure it can't get much worse, so just tell me." Det fick min uppmärksamhet och jag kollade upp på Harry som intensivt letade efter tecken på att jag ljög. 

Jag kollade på honom en sekund till. Och han trodde att det inte kunde bli värre. "Jake."

Det tog en stund innan han reagerade. "So what you are telling me is that you believed that I had been chating because someone you don't even know said so, and so you made out with my best guy friend because I switched band? Is that what happened?"

"No, Harry it's just that he was really nice to me when I felt totally alone. Heck, I was totally alone. And so we talked alot and became great friends and then... we kissed."
"And why can you talk about your feelings about me switching bands with you family?" frågade han kallt. Och det var då en tår rann nerför min kind, ner till min haka och föll mot marken, där det blev en lite mörkare fläck på asfalten.

"Because... I can't talk to the guys about that kind of stuff, they're really not intrested no matter how much they try. Jake was, he was really intrested and he actually cared."

"You ould have talked to your freking mom! I'm pretty sure she would bring it up anyways!" ropade han.

"But that's just why I had to talk to Jake! My mom died, Harry. And that's what I was more upset about!" skrek jag tillbaks och min röst bröts på ordet 'mom'. Jag kollade på hans reaktion.

"Wait, what? Your mom died?" frågade han i en mjukare ton.

"Yeah. She died. And Jake was really helpful about it, and when I seeked to you for comfort by talking on the phone, a girl I didn't know answered and told me you had cheated on me. Right after the new band thing. And If my heart hadn't alreday hit rock bottom before, it sure did then." Han kollade på mig en sekund innan han snabbt tog ett steg fram och kramade om mig.

"Oh god, Ella. I'm so sorry. Both about your mom and me being a jerk," sa han.

"No, Harry, you weren't a jerk. Belive me, I'm the jerk here. I really don't deserve someone as good as you," svarade jag. Harry svarade inte utan höll bara om mig medans jag grät tyst mot hans axel, och när jag var klar kände jag mig bättre än någonsin sen mamma dog. Kvällen hade inte gått som planerat, men bättre än jag någonsin kunnat föreställa mig. För nu var Harry här och höll om mig, och det var vi mot resten av världen.

 

---

YAAAYYY!!! ny del igen ;) haha ska försöka planera näta kapitel nu... hehe XD <3