Efter att vi hade kommigt fram med båten och var klara på sjukhuset så gick vi hem. Det var ingen fara med varken Harry eller mig, vi skulle bara ta det lugnt ett tag och se till att vi var runt folk så att om något hände skulle någon kunna ringa ambulans. Jag hade lärt känna killarna lite bättre och nu när jag hade kommigt över att White Eskimo hade splittras, så var det lättare att komma över det och försöka komma överäns med dom för Harrys' skull. Sen hade jag planrat in att vi (jag, Harry och hans bandmedlemmar) skulle åka till six flags på fredag, direkt efter skolan idag alltså! Det ringde precis in från rasten, som jag hade spenderat själv i biblioteket på skolan. Jag orkade inte prata med Chelsea idag i alla fall. Jag visste att jag skulle behöva fixa det sen, men just idag orkade jag inte. Jag såg fram emot att skolan slutade, trots att jag skulle spendera resten av den med det nya bandet. Men som sagt så hade jag tänkt börja om och då skulle det inte hjälpa att vara sura på dem för något de inte kunnat göra något åt.

Jag reste mig upp och stoppade tillbaks boken som jag hade läst i och började långsamt dra mig mot dagens sista lektion. Jag gick in i klassrummet som jag har drama i och satte mig vid en stol i hörnet längst bak för att inte behöva prata och hållla på, när jag egentligen var riktigt trött på hela den här skolan. Jag tog fram mobilen och stoppade in hörlurarna tills Mrs. Brown kom in i klassrummet. 

"Todays asignment will be focus. I've alreday made lists of whos partner is who. So with your partner I want you to make up your own very special chracter, and have a conversation with your partner who is also some other chracter, and whoever loses the mind of the chracter and 'becomes' them selves again loses. Then its winner against winner until there are just two kids left and whoever wins there, will get a higher grade. Got it?" Alla nickade huvudena medans hon satte upp listan på vilka som var mot vilka. Det började med jag och Brittney, en annan hejarklacks tjej. Ganska blyg och rätt snäll. Jag kollade runt ,mig och hittade henne mitt i klassrummet. Hon såg mig och log innan hon kom började gå mot mig.

"So who is your chracter going to be?" frågade jag när hon kom fram.

"I don't know really.. Maybe some... homeless person who's amazing at making people feel sorry for him and give him money?"

Jag skrattade till lite innan jag svarade, "That sounds great! Well I'll be... I know! I'll be some really pathetic wizard who allways talks in quotes, that either make no sense or just aren't inspiring!" Nu var det hennes ur att skratta. Vi satte igång med uppgiften med en gång.

"You have money I want?" sa hon med en gullig, korkad gubbröst.

"If you can't make money of your own, you can't expect to have leftovers from other peoples sucess," svarade jag med extrema handrörelser.

"But maybe just littol?"

"You can either be everything or nothing."

"But I have nowhere to get everyting!?"

"The only time it's too late is when you're in your own grave."

"I not have grave."

"Then you can still make money, for it is never too late!"

"You have bread?" 

"Life is like a breadloaf. You must share it with others."  Jag såg på Brittney att hon höll på att skratta så jag skyndade mig att fortsätta. "Because if you don't share bread, no one will have the same bread as you and that is the most important lesson of life," sa jag och vred mitt huvud fram och tillbaka men höll mina ögon på Brittney. Och hon skrattade.

"Ha! I win!"

Resten av lektionen gick fort som tusan. Jag vann gång på gång, men jag tror att det bara var för att min karaltär var så... skum. Plus att jag var på ganska dåligt humör som gjorde det lättare att inte skratta och hålla fokus på att vara min karaktär. Jag vann gång på gång och fler och fler åkte ut och kollade på alla som vann gång på gång. Jag hade precis fått Jake att skratta. Jag antar att vi var kompisar igen. Vi hade aldrig varigt sorten som pratar mycket. Man bara vet om man är okej eller inte, och just nu var allt lungt mellan oss. 

"Well then! Miss Ella,  Miss Chelsea, lets see who gets a better grade!" Jag frös inombords. Chelsea. Jag skulle stå, framför hela klassen, och ha ett samtal med min bästa vän, som jag just nu var hur sur som helst på. Visst, jag skulle vara en annna karaktär, men hon skulle ändå hita ett sätt att få mig att läsa mellan raderna. Jag vände mig om och log kallt mot henne. Hon skulle vara en gammal rar men glömsk och knäpp tant.

"Oh hello, darling. Whats your name?" började hon.

"Names are just letters," sa jag med korsade armar.

"Oh come on, give it a second chance. Tell me your name."

"I believe in seccond chances, just not that everybody deserves them," sa jag kyligt men med uppspärrade ögon för att få det att verka mer som min karaktär.

"Well, honey, you don't have to believe in them for them to be true."

"You remind me of a shadow, my dear friend. A shadow of somebody I used to know."

"Well thats all up in your head because I'm not somebody you used to know."
"What might not cross the eye more often crosses the mind."

"You should have just let it be, now tell me yor name."
"You can't tell anyone what to do, who to be or what to feel. It's not your place."

"Your loss." Hon log åt mig och jag blev helt förbannad.

"I really, REALLY don't think so," sa jag och kollade på henne en sekund innan alla minnen kom till mig. Och jag sprang från klassrummet med tårar i ögonen.

 

---

Förlåt att jag inte la ut del igår, så jag gjorde en längre del ida ist.. Asså alla julkalendrar grejr kommer alltså inte vara långa, kanske en dag blir tre eller två delar?? Typ... men aa <3 här e den :P